Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Mats Reimer: Forska och lär mer om hur våld i nära relationer kan minska

Större doser av samma medicin som vi redan använder lär inte hjälpa för att minska våld i nära relationer. I stället bör vi ta reda på vad som hjälper genom empirisk forskning.

Publicerad: 12 maj 2021, 03:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Våld i nära relationerForskningVåld mot kvinnor

När politiska budskap mer handlar om att signalera de rätta värderingarna, utan hänsyn till fakta och forskning, minskar våra chanser att lösa samhällsproblem. Ett fenomen som tydligt illustrerats av den senaste debatten om våld i nära relationer.

Annie Lööf kanske trodde att när flera kvinnor under våren dödats av partners eller expartners, då var detta del i en oroväckande ökning av dödligt våld riktat mot kvinnor. Men hade hon bara googlat en minut hade hon lätt hittat statistik från Brottsförebyggande rådets (Brå) som visar att antalet kvinnor som bragts om livet legat tämligen konstant de senaste tio åren. 

LÄS OCKSÅ: Malcom Kyeyune: Allt våld mot kvinnor kan inte skyllas på ”patriarkatet” 

25 döda kvinnor registrerades såväl 2011 som 2020. Det är förstås 25 för många. 13 kvinnor bragtes om livet på grund av partnervåld, medan bara fyra män dödades av sin partner år 2020. Majoriteten, 80 procent, av de 124 som dödats i Sverige 2020 är dock män; kurvan över manliga offer har pekat upp sedan 2012 då en tidigare långsamt sjunkande trend bröts.

Jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) menar, i en intervju i DS, att orsaken till männens våld ska sökas i att ”pojkar och män fostras att slå”. Vilka data Stenevi stöder sig på är oklart. Att män av biologisk disposition är mer benägna till våld och andra brott lär vi få dras med för alltid, men samhällets tolerans mot våld mellan barn har minskat enormt bara under min livstid. Snarare kan man fundera på om förskolan alltför mycket hindrar barns normala ”rough-and-tumble play”.

Om man verkligen vill göra något åt mäns våld mot kvinnor (och mot andra män) verkar det bättre att analysera vilka faktorer som gör att ett relativt fåtal män slår. Det verkar sannolikt att risken för partnervåld ökar om mannen har impulskontrollproblem, låg verbal begåvning, är arbetslös, missbrukar eller kommer från en kultur med större acceptans för våld i familjen. 

LÄS OCKSÅ: ”Det krävs mer än skärpta straff för att motverka mäns våld mot kvinnor” 

Dödligt våld är ovanligt och lätt att räkna; för misshandel i hemmet anser alla att mörkertalet stort, och tar man med olika sorters psykiskt nedbrytande beteenden kan det till slut bli svårt att dra en gräns för vad som skall betraktas som ”våld i nära relation”. Men om begreppet inte definieras vet vi till slut inte om vi talar om äpplen eller päron. När både debattörer och vissa forskare presenterar uppblåsta siffror devalveras det lidande de svårast utsatta upplevt.

Radions P3 Krim rapporterade nyss om en färsk doktorsavhandling som hävdar att ”sex av tio gymnasieelever utsatts för våld i en nära relation”. Om fler än hälften upplever detta, blir det då normalt? Men bakom dessa siffror döljer sig en töjning av begreppet våld så till den grad att elaka ord på sociala medier efter att man blivit dumpad klassas som ”våld”. Har en partner sagt negativa saker om dina vänner eller familj? Det ses som våld, liksom om man skrikit åt varandra under gräl. Har en partner tvingat sig till en kyss? Det räknar forskaren som sexuellt våld.

LÄS OCKSÅ: Synliggör och bekämpa killars våld mot tjejer  

Jämfört med dessa extrema påståenden är Brå:s siffror mer rimliga. 2018 svarade 18 procent av unga 16-24 år att de utsatts för brott i en nära relation, även om mycket få gjort polisanmälan. Det är de unga som i störst utsträckning uppger sig vara drabbade, och faktiskt är det bara bland de unga man ser en tydlig övervikt av kvinnliga brottsoffer.

När Brå 2012 frågade alla åldersgrupper om de utsatts för brott i nära relationer är det slående hur könsskillnaden efter 25 års ålder nästan är obefintlig. Det speglar uppenbarligen något helt annat än ”mäns våld mot kvinnor”.

Vill världens mest jämställda land ytterligare minska fysiskt våld mellan partners lär inte större doser av samma medicin hjälpa, som statsministerns lösning att ”vi behöver bland oss män en riktig diskussion om vad som är manlighet”. 

Sanningen är att vi inte vet vilka verktyg som fungerar, och då bör vi ta reda på det genom empirisk forskning. Mödravården frågar systematiskt gravida kvinnor om våld, men effekten av detta är okänd då de jämförande studier som gjorts kommer från andra kulturer än den skandinaviska. Man önskar att Nationellt centrum för kvinnofrid kunde genomföra riktiga randomiserade studier för att hitta de mest effektiva metoderna att förebygga våld i alla typer av parrelationer.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Mats Reimer

Krönikör och barnläkare från Göteborg

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev