Fem bilinbrott är mer än fyra fängelsedygn

Det är billigt att ha folk i fängelse. Många saker som man föreställer sig om samhället har man själv aldrig funderat närmare på. Samhällsdebatten har sina etablerade sanningar. Att fängelsestraff skulle vara en väldigt dyr påföljd hör till dem. Men siffrorna visar annorlunda.

Vad kostar det? 3 445 kronor per dygn på anstalt skriver Kriminalvården. Det blir fruktansvärt mycket pengar (och svenska kostnader ligger ovanligt högt och skulle kunna pressas, som Anna Dahlberg har visat). Men för att veta om det är dyrt behöver man räkna på vad det kan kosta att inte ha folk i fängelse.

Ett enkelt exempel: Hur många dygn i fängelse får man för samhällskostnaden för ett enda bilinbrott? Hur många fängelsedygn är det lönsamt för samhället att investera i för att förhindra ett enda bilinbrott? Låt oss skissa återhållsamt:

Ett typiskt bilinbrott sker genom att sidorutan slås in. Vi antar att inga polisiära utredningsresurser alls läggs på ärendet (korrekt, tyvärr). Reparationskostnaden varierar, men ligger runt 5 000 kronor (jag kollade med verkstaden). Anta att grejer stjäls för, tja, 3 000 kronor eller så (en väska med en mobil som tappar det mesta av sitt värde på hälerimarknaden) och att värdet på offrets förlorade tid ligger på 2 000 kronor. Det betyder att kostnaden för ett enda bilinbrott motsvarar nästan tre dygn i fängelse. Den fängelsekund som i snitt skulle begå mer än ett bilinbrott var tredje dag ute i friheten är det billigare för samhället att behålla inlåst.

Bilinbrott är småpotatis. De stora talen handlar om våldsbrott. Nationalekonomisk forskning som refereras av Brottsförebyggande rådet har funnit att samhällskostnaden för en ”mycket måttlig” misshandel ligger på omkring 200 000 kronor, och räcker därmed till att balansera kostnaden för närmare två månader i fängelse. Det behövs bara en våldsbenägenhet som gör att personen i fritt tillstånd drar igång ett beskedligt slagsmål sisådär en gång varannan månad för att fängelsevistelsen ska betala sig själv. Samhällsbesparingen för ett enda förhindrat personrån räcker till 65 dygn i fängelse. Samhällskostnaden för en ”mer måttlig” misshandel (ett snäpp grövre alltså än en ”mycket måttlig) bedöms vara sex miljoner kronor. Förhindras den genom förvar kan besparingen täcka kostnaden för mer än fyra och ett halvt år i fängelse. Och våld som ger bestående skador? Kostnaderna blir enorma.

Till bilden hör också att en stor del av brottsligheten är koncentrerad till en liten högaktiv grupp. En Brå-studie har funnit att 15 procent av de dömda har stått för 61 procent av brotten under undersökningsperioden.

Ett misstag är att underskatta värdet av förhindrad brottslighet under den tid som dessa yrkeskriminella sitter inne: ”Men de kommer ju bara ut sen.” Precis, sen, ja. Och det är inte oviktigt. En yrkeskriminell har trots allt en begränsad ”produktionskapacitet” under sin jämförelsevis korta ”karriär”, om den något cyniska metaforen kan förlåtas.

Motfrågorna är givna. Ska alla sitta inne? Nej, det är inte slutsatsen. Ska frågan avgöras genom lönsamhetsberäkning? Nej. Men den som säger att något är ”dyrt” har själv fört diskussionen dit och då förtjänar frågan ett riktigt svar. Visar detta inte att preventiva åtgärder är ännu mer kostnadseffektiva? Ja, så kan det vara om dessa är effektiva. Frågan har givetvis många aspekter och kostnader är bara en av dem.

Men invändningarna fäller inte slutsatsen. Om det hävdas att det är dyrt att ha folk i fängelse, måste motfrågan vara: dyrt jämfört med vad? Det är brott som är dyra.

Peter Santesson, fil dr i statsvetenskap och opinionschef på Demoskop