Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Fel rädda foster efter legal abort

Barnmorskan Inga-Maj Andersson har i en avhandling vid Karolinska Institutet från 2015 intervjuat svenska kvinnor som avbrutit graviditeter efter tolfte veckan. Kvinnorna vittnar om att de förgäves sökt efter andras erfarenheter. Tystnaden om de sena aborterna speglar tabun som fortfarande omgärdar ämnet.

Publicerad: 1 september 2017, 03:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ur ett patientperspektiv är det därför olyckligt när vårdpersonal i media förmänskligar foster efter lagliga aborter. Det bidrar till stigmatisering och skuld. Sista dagen för abort i Sverige är 21 veckor och sex dagar. Överläkare Katarina Strand Brodd på Mälarsjukhuset i Eskilstuna har i media nyligen erkänt att hon försökt rädda flera foster som aborterats i gränslandet. Hittills har inget överlevt. Katarina Strand Brodds agerande är misogynt. Hon om någon borde känna till de tragiska orsakerna bakom dessa aborter som dessutom är väldigt få.

Drygt 38 000 aborter rapporteras till Socialstyrelsen varje år. Runt 150 utförs mellan vecka 21 och 22. Det handlar om svåra fosterskador som plötsligt upptäckts fast allt sett bra ut innan. Hjärnskador, dödliga hjärtfel eller outvecklade lungor. Eller gravida som riskerar sin egen hälsa om havandeskapet fortsätter. Eller traumatiserade våldtäktsoffer som förtränger den växande magen. Att dessa lidande patienter utsätts för risken att vården kan tvinga dem att bli mammor är fasansfullt. Ska socialtjänsten omhänderta fostret om det överlever? Familjehemsplacera eller adoptera bort? Tanken svindlar. Regelverket måste bli glasklart. Patienter som avbryter graviditeter lagligt i Sverige ska garanteras att aldrig bli förälder mot sin vilja.

Kvinnor och flickor får inte reduceras till hotell eller kärl för blivande barn när neonatalvården gör framsteg. Vi befinner oss i en teknisk utveckling där fostret och den gravida i allt högre grad blir konkurrenter om juridiska, medicinska och moraliska rättigheter. Röster höjs för att abortgränsen ska tidigareläggas eftersom enstaka prematura i vecka 21 har överlevt.
Samtidigt vet läkarvetenskapen att vissa fysiska skador uppträder först sent i fosterutvecklingen. Istället för att sänka abortgränsen måste den bli mer flexibel och ta större hänsyn till fosters faktiska livsduglighet.

Flera europeiska länder, bland annat Frankrike, Belgien, Luxembourg och Island, har ingen övre abortgräns när det gäller medicinska avvikelser hos fostret. Även Sverige bord tillämpa en mindre rigid tolkning när det handlar om mycket svåra tillstånd. Det är tortyr att ofrivilligt genomgå ett havandeskap med ett barn som kanske kommer att dö. Att föda gränsle över en grav.

Socialstyrelsen behöver sätta större tilltro till gravidas förmåga att med stöd av vårdpersonal fatta livsavgörande val. Ingen annan lever hennes liv och det är hon som kommer att leva med beslutets konsekvenser. Aborter klassas felaktigt som anti-barn och anti-moderskap. Abort är i själva verket en del av moderskapet eftersom ansvarsfullt föräldraskap innebär att veta när det finns goda förutsättningar att sätta barn till världen. Vi borde därför acceptera att beslut om liv och död kan finnas parallellt i samma graviditetsvecka.

Jenny Sonesson, pr-konsult, socionom, tidigare politiskt sakkunnig (FP)

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News