Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Fel - barn som inte får vara med pekas ut

Stödet till fritidsaktiviteter för barn i familjer som får försörjningsstöd, ”fritidspengen”, försvinner om de rödgröna partierna får som de vill. Ett argument som används för att stödet ska tas bort är att fattiga barn inte ska ”pekas ut”. Men dessa barn pekas ut mer om de inte alls kan delta i fritidsaktiviteter. De rödgröna borde lämna det ideologiska motståndet mot riktade bidrag, och i stället lyssna på Rädda barnen.

Publicerad: 17 mars 2015, 07:33

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

BarnfattigdomBarnperspektivet

Socialdemokraterna och Miljöpartiet, med stöd av Vänsterpartiet, vill ta bort det öronmärkta bidraget till fritidsaktiviteter, för att i stället höja försörjningsstödet. Häromdagen argumenterade tre folkpartister, från partiets vänsterfalang, för att bidraget ska vara kvar. Även Rädda barnen anser det.

Argumenten mot riktade bidrag har hörts förr: tanken är att välfärden ska vara generell, och därför ses generella bidrag som bättre. Barnbidraget går som bekant till såväl lokalvårdarens barn som till miljonärens. Barnminister Åsa Regnér säger i samma anda att ”det ska vara så allmänna system som möjligt”, när hon argumenterar mot det särskilda stödet för fritidsaktiviteter. Problemet är att man med generella bidragshöjningar inte når alla barn som behöver stöd. Pengarna riskerar då att gå till annat än fotboll, simskola eller vad det nu kan vara.

Regnér säger även att barn inte ska ”pekas ut”. Men dessa barn pekas ut mer av att inte kunna vara med alls. Den politiker som vill undvika att barn pekas ut, vilket jag hoppas gäller samtliga, bör i stället titta på skolorna. För ett tag sedan fick till exempel skolelever under en skolutflykt sitta med mackor utanför en restaurang, där elever som hade pengar gick in och beställde mat.

En del skolors oförmåga att anpassa verksamheten efter barnen som saknar pengar är ett problem. Inte att dessa barn får ett särskilt fritidsbidrag som föräldrarna och idrottsföreningen eller musikskolan hanterar.

Motståndet mot öronmärkta pengar till barn i fattiga familjer tycks i själva verket vara rent ideologiskt. Och i teorin kan jag förstå Regnér och de rödgröna: välfärdens ska vara generell och man bör lita på att familjer hushåller med bidragen så gott de kan. De flesta gör det. Även från borgerligt håll brukar det finnas en ovilja mot att politiken går in och ”petar” i detaljer.

Men så finns det en grupp barn i familjer där föräldrarna har olika slags missbruk, eller där föräldrarna – inte sällan invandrade föräldrar – helt enkelt inte känner till vad och hur mycket resurser som krävs till barnens aktiviteter. Hur nås dessa barn genom generella bidragshöjningar? Det är bra med principer i politiken, men det är också bra att se det som generellt höjda bidrag inte löser.

Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin har tidigare varnat för att det inte alls är säkert att ett höjt försörjningsstöd används till att låta barnen delta i fritidsaktiviteter: ”Vi hör det från barnen själva: Det finns inte pengar till avgifter till fotbollsklubben, det finns inte pengar till sportutrustning, det finns inte möjlighet att vara med i den kommunala musikskolan, och därför menar vi att det är viktigt att rikta resurser.”

Riktade resurser är inte till för att ersätta den generella välfärden, utan för att komplettera den där den inte räcker till. Om fritidsbidraget ger fler barn möjligheten att delta i aktiviteter, som andra barn har lyxen att ta för givet, borde det räcka för att de rödgröna ska tänka om.

Om fritidsbidraget ger fler barn möjligheten att delta i aktiviteter, som andra barn har lyxen att ta för givet, borde det räcka för att de rödgröna ska tänka om.

Sakine Madon

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev