Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Malcom Kyeyune: Får vi ett Regeringsskifte med stort R 2022?

Under de senaste åren har i alla fall jag fått känslan att många på högerkanten gått och hoppats på att valet 2022 kommer att resultera i ett maktskifte som gör att vi går från ett sorts Sverige till ett annat. Men frågan är om det blir så.

Publicerad: 9 november 2021, 13:02

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

S-kongressenInvandringVal 2022Malcom Kyeyune

Det börjar sakta men säkert dra ihop sig till en ny valrörelse. I dagarna har S-kongressen gått av stapeln, vilket ger oss början på en bild av vad för sorts budskap partiet kommer försöka gå till val på. I någon mån är det inte särskilt mycket nytt. Även med en ny partiledare bakom rodret är Socialdemokraterna inte ett parti som vänder på en femöring – särskilt när partiledaren korats enhälligt av partiapparaten.

På det stora hela verkar Socialdemokraternas plan vara att fortsätta ungefär som vanligt. Om det finns ett problem i Sverige bör detta förklaras med det har orsakats av för lite socialdemokratisk politik, och boten är helt enkelt att partiet får göra det man redan tänkt att göra, fast ännu mer. Många har påpekat att detta är en inte helt enkel formel att få ihop när partiet faktiskt suttit i regeringsställning i nästan åtta år, men det kan nog sägas vara en gammal refräng vid det här laget. 

Det intressanta med S-kongressen, och svensk politik överlag just nu, är inte vad som händer – för det händer faktiskt ganska litet – utan snarare vad som inte händer. Andra länder (kanske framför allt USA, men rent generellt följer de anglosaxiska länderna ungefär samma mönster) genomgår just nu cykler av intensiv polarisering och radikalisering. Frågor såsom normkritikens vara eller inte vara är i många länder extremt kontroversiella just nu, och allt som går att sortera som ideologiska eller värderingsmässiga frågor röner bara mer och mer konflikt över tid. 

Här sticker faktiskt Sverige ut på ett mycket markant sätt. Det är inte så att vi inte vet vad normkritik är, eller att vi inte haft en mycket stor invandring. Men den politiska temperaturen i dessa frågor tycks komma allt längre bort från kokpunkten för varje månad som går. 

Invandringsfrågan är här extremt illustrativ för vad vi talar om: för fem år sedan rådde det extremt hårda konflikter, inte bara om rent konkreta frågor, utan även om ideologiska: det diskuterades exempelvis ifall man ens fick prata om volymer? Det var som om det fanns någon sorts mystisk kraft som gjorde att man inte kunde se problemen på detta område som något som går att lösa med ren och skär förvaltning.

I dag är diskussionerna om invandringen dock ganska icke-existerande; numera vill ledande socialdemokrater själva knappt ens minnas att det går att prata värderingar. Det mystiska tillståndet har passerat, och därmed kan vi lugnt gå tillbaka till att staka ut en gyllene medelväg och prata om siffror, budgetar, och volymmål.

Under de senaste åren har i alla fall jag fått känslan att många på högerkanten gått och hoppats på det kommande Regeringsskiftet med stort R, en händelse som skulle ta oss från ett sorts Sverige till ett annat. Men frågan är om 2022 verkligen blir ett sådant val.

Kommer vi de facto att gå till valurnorna och välja mellan två olika ”regimer”, två olika världsåskådningar, två olika syner på människan... eller bara två olika förvaltningar av ett ganska alldagligt status quo?

I det borgerliga blocket hoppas man verkligen på det förstnämnda; på den socialdemokratiska kongressen verkar just nu strategin vara att erbjuda det sistnämnda. Det är en strategi som mycket väl kan visa sig lyckas.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Malcom Kyeyune

Skribent, debattör samt medlem i Tankesmedjan Oikos förtroenderåd

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev