Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Familjevänligare med fler kvinnor i politiken

Visst är mer jämställda församlingar något att bry sig om. Köper man forskningsresultaten, skulle det kunna innebära minskade korruptionsrisker, mer kvinno- och familjevänlig politik, och tillika mer kompetenta fullmäktigeförsamlingar.

Publicerad: 7 april 2016, 05:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

FörskolaFörtroendevaldaKorruptionKommuner

För den kommunpolitiske nörden är det klang och jubelfest när Statistiska Centralbyrån publicerar resultat från undersökningarna om förtroendevalda i kommuner och landsting. 

Bland resultaten i 2016 års rapport märks framför allt att kvinnor, unga och utrikes födda är underrepresenterade i kommunerna. Detta är inget vidare. Åtminstone kvinnor och unga är nämligen mer benägna att lämna sina uppdrag i förtid. Mellan valen försämras sålunda representativiteten ytterligare.

Vid en djupdykning i just kvinnorepresentation, framgår att kvinnor – förutom att vara sämre representerade i kommunfullmäktige (43 kontra 57 procent) – innehar färre så kallade ”tyngre uppdrag” i kommunerna.

Är det här något att bry sig om? Inte sällan hör man ju argument av typen ”det viktigaste är att vi har rätt folk på rätt plats, inte millimeterrättvis representation”.

Nåja. Det beror på ingångsvärden, och hur man värderar vissa forskningsresultat. Numerär jämställdhet verkar nämligen kunna få politiska konsekvenser. Det finns de som argumenterar för att de erfarenheter som kvinnor bär med sig gör att kvinnor överlag kommer att slåss för andra frågor än män.

I linje med sådana antaganden har forskning funnit att kvinnorepresentation faktiskt har betydelse för politikens innehåll. En forskningsgenre har uppmärksammat att ju högre andel kvinnor i beslutfattande ställning, desto mer minskar riskerna för korruption. Annan forskning finner att ju fler kvinnor det finns i en folkvald församling, desto fler beslut klubbas igenom som har gynnsamma effekter för barn, familjer och kvinnor.

Resultaten återfinns i undersökningar om svenska kommuner. Nationalekonomen Helena Svaleryd fann exempelvis skillnader i manliga och kvinnliga kommunpolitikers preferenser: kvinnor tenderar att vilja lägga mer pengar på barnomsorg än vad män gör. När statsvetarna Karl-Oskar Lindgren och Kåre Vernby undersökte vad som förklarar varför vissa kommuner är mer benägna att erbjuda deltidsanställda heltid – en reform som överlag anses gynna kvinnor – fann de att graden av kvinnorepresentation helt klart spelar roll.

Den som fortfarande invänder att ”kompetens ändå måste gå före kön!”, får sig en tankeställare vid läsning av nationalekonomerna Olle Folkes och Johanna Ricknes uppseendeväckande resultat. När andelen kvinnor i politiken ökar, minskar andelen mindre kompetenta män – utan att kvinnornas kompetens för den skull påverkas.

Så, visst är mer jämställda församlingar något att bry sig om. Köper man forskningsresultaten, skulle det kunna innebära minskade korruptionsrisker, mer kvinno- och familjevänlig politik, och tillika mer kompetenta fullmäktigeförsamlingar.

Knappast småpotatis. Även den som ifrågasätter forskningens trovärdighet, borde ägna en tanke åt huruvida inte legitimiteten för offentliga beslut påverkas när vissa samhällsgrupper systematiskt är underrepresenterade.

En minimiförhoppning är att SCB-rapporten får partierna att ta sig en funderare på hur deras nomineringsprocesser ser ut, liksom hur individer till tyngre uppdrag i praktiken utses.

Gissur Erlingsson, docent i statsvetenskap, Centrum för kommunstrategiska studier vid Linköpings universitet

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News