Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Ett tiggeriförbud är inte integration

I förra veckan blev det klart att Norge sannolikt kommer att införa ett riksomfattande förbud mot tiggeri. Borde Sverige haka på? Man ska ha klart för sig att det huvudsakliga syftet med ett tiggeriförbud inte är att integrera romer på plats – det är att hålla EU-migranter utanför våra gränser.

Publicerad: 2 februari 2015, 04:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

EUMigration

Norska Senterpartiet har meddelat att de kommer att stödja Fremskrittspartiets förslag om ett riksomfattande förbud mot tiggeri om de också får igenom krav på utökat ”socialt stöd” till tiggarna.

Frågan är i vilken riktning det norska beslutet kommer att knuffa den svenska debatten?

Norska Senterpartiets linje förespråkas i Sverige av bland andra Dagens Industris politiske redaktör PM Nilsson. I en uppmärksammad ledare strax före jul menade Nilsson att om ett förbud ”kombineras med tillfälliga boenden och hjälp att organisera EU-medborgares rättigheter i Sverige, att arbeta, bo och studera, kan åtgärden vara socialt progressiv”.

Tesen tycks vara att vi genom att öppna våra hjärtan via de offentliga systemen, i stället för våra plånböcker öga mot öga med de nödställda, både kan bevara vår medmänsklighet och, får man förmoda, slippa ett störande element i vår gatubild.

Tiggeriförbud motiveras återkommande med hänvisning till välfärdssystemen: politiskt och ekonomiskt. Att konfronteras med tiggeri är en ”övning i likgiltighet” som leder till att ”välfärdspolitikens grund i medborgarnas inlevelse och sensibilitet försvagas” hävdade Svante Nycander i Axess i höstas. På liknande sätt motiverar PM Nilsson sitt förslag med att vi annars riskerar att ”lära oss att dra en knivskarp gräns mellan dem som är inne i systemet och dem som är utanför”.

Lära oss? Det är ju den principen hela vårt socialförsäkringssystem bygger på!

Och så måste det också vara. Ett regelverk som ger människor möjlighet att korsa gränser för att söka ett bättre liv måste kombinera generositet med rimliga förbehåll. Att ställa ut långtgående löften som saknar kommunekonomisk täckning skulle sannolikt vara det allra mest effektiva sättet att förhärda de ömma samveten som förbudsivrarna tror äventyras av att se personer som har det svårt.

I förlängningen skulle ett utökat socialt åtagande riskera legitimiteten för en europeisk frihetsreform som har lyft inte bara individer, utan hela regioner, ur fattigdom.

Att migranterna inte har tillgång till våra välfärdssystem innebär förstås inte att det offentliga inte märker av dem. Fortsatta insatser kommer att krävas inte minst i storstadskommunerna, i samarbete med det civilsamhälle som tvärtemot alla domedagsprofetior har engagerat sig. På sikt skulle en reformerad arbetsmarknad kunna hjälpa fler ur den fattigdom som i dag håller dem på gatan.

Men tills vidare förblir situationen förtvivlad i Rumänien. Och man ska ha klart för sig att det huvudsakliga syftet med ett tiggeriförbud inte är att integrera romer på plats – det är att hålla EU-migranter utanför våra gränser.

Ett sådant beslut kan man kalla många saker. Men inte socialt progressivt.

Att ställa ut långtgående löften som saknar ekonomisk täckning kommunalt skulle sannolikt vara det allra mest effektiva sättet att förhärda de ömma samveten som förbudsivrarna tror äventyras av att se personer som har det svårt.

Karin Svanborg-Sjövall, vd för tankesmedjan Timbro

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

EUMigration

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News