Erkänn allvaret genom att tillåta trygghets-rot

När branschorganisationen Säkerhetsföretagen bildades i januari var det ett tecken i tiden. Privat säkerhet är en av Sveriges starkaste industrier.

Nu förespråkar förbundet att Sverige ska införa ett särskilt avdrag för vad man kallar ”trygghetsinvesteringar” – genom att utvidga rut och rot till att gälla sådant som villalarm och övervakningskameror. (Om detta skriver Li Jansson, branschchef och vice vd i Säkerhetsföretagen i en debattartikel på Dagens Samhälle.)

Det kan man förstås avfärda som en partsinlaga från ett branschintresse, men det vore ett misstag. Att människor måste täcka upp med egna pengar för statens misslyckanden är ett fenomen som knyter an till samtidens mest infekterade konflikter: den om samhällsutvecklingens riktning, och hur man bemöter dem som inte längre litar på att staten kan hålla vad den lovat medborgarna.

Det har inte undgått människor att otryggheten brett ut sig, trots ihärdiga försök från politiker och opinionsbildare att ge en annan bild. Jag har varit i kontakt med boende i Stockholmsförorter som berättar att grannar gått samman för att betala för väktare som håller koll på bostadsområdet. En Securitasbil kan täcka upp och ge trygghet när polisen befinner sig i så djup kris att man inte ens hinner med att utreda våldtäkter.

Räkna med att det blir en ökande tendens de närmaste åren när utanförskapet djupnar.

Men det är inte bara säkerheten som riskerar att privatiseras när staten inte levererar det som den har förbundit sig gentemot väljarna. Det finns många mått på att den svenska skolan fallerar. Ett har slagit mig särskilt: Pisa visar att de svagaste eleverna i Sverige presterar i nivå med de svagaste eleverna i USA – alltså i paritet med resultaten i det amerikanska gettot. Med en skola som dras med så fundamentala problem är det inte konstigt om människor kommer att vilja betala sig ur situationen i större omfattning. Att sätta barnen i dyra privatskolor blir ett sätt att avskärma dem från de värsta sociala problemen.

En sådan utveckling kan politiker välja att bemöta med lyhördhet, som ett mått på ett misslyckande från statens sida. Regeringen har i stället gått i motsatt riktning.

Ingen skulle skaffa en privat sjukvårdsförsäkring om man litade på att den sjukvård man redan betalat för genom skatten också kommer att finnas när man behöver den. Men svenskar som har en privat sjukvårdsförsäkring via jobbet kommer att bli förmånsbeskattade från och med nästa sommar, efter en överenskommelse mellan regeringen och Vänsterpartiet. Därmed betalar man om och om igen för samma sak: via skatten och med egna pengar.

Ett skatteavdrag när människor täcker upp för statens misslyckande vore en signal i motsatt riktning: Det skulle tala om att politiker övergett den gamla strategin om att uppfostra väljarna till att se samhället i ljusare dager – och att man är beredd att erkänna allvaret i utvecklingen.

Paulina Neuding, journalist och jurist