Dum, dummare, dummast – eliten eller väljarna?

Utredningen har inte kunnat fastslå att medlemmar av Trumpkampanjen har har haft samröre eller samarbetat med den ryska regeringen i dennas aktiviteter för att påverka det amerikanska valet.

Det är slutsatsen av Muellerutredningen som presenterades i måndags, och som arbetat under ledning av den särskilde utredaren Robert Mueller.

Det är också ett besked som skakar om stora delar av amerikansk offentlighet. Muellerutredningen sätter punkt för spekulationerna om att Trump skulle ha fuskat till sig valsegern med hjälp av Putin, och bekräftar således det till synes ofattbara:

Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet 2016.

Hillary Clinton förlorade.

Och det är först när Trumps motståndare och kritiker fullt ut erkänner det som det går att bearbeta traumat och vinna tillbaka förlorade väljare.

Men spåret kring samröre mellan Trump och Ryssland följer ett mönster som är välbekant också i den europeiska debatten.

Minns medierapporterna som gick ut på att inte heller Brexit hade inträffat egentligen. Det var bara den äldre generationen som röstat fram Storbritanniens utträde ur EU. (Ett argument som för övrigt bortser från att också den yngre generationen kommer att exponeras för så kallade ”livscykelfaktorer” som sannolikt kommer att påverka deras politiska åsikter).

Likadant är det med ankan att britterna egentligen inte hade en aning om vad de gjorde när de röstade för att lämna EU. Europeiska medier gjorde en stor sak av att en av de mest googlade meningarna i Storbritannien dagen efter valet var ”Vad är EU?”.

Dagen efter Brexit – nu ångrar britterna sig, var till exempel den rubrik som Göteborgs-Posten valde på nyheten som cirkulerade i europeisk press.

Det är en behändig förklaring till att Brexitväljarna röstade som de gjorde:

De är helt enkelt dumma i huvudet.

Likadant lät det efter folkomröstningarna om den nya EU-konstitutionen. När förslaget hade fallit i land efter land intervjuades Margot Wallström i brittisk TV (jag har hänvisat till samma intervju i ett närliggande sammanhang här). EU skulle inte stoppa den nya konstitutionen efter att irländarna röstat nej, sade Wallström, då vice ordförande i EU-kommissionen. I stället skulle EU:s ledarskap försöka förstå varför irländarna röstade nej, upprepade hon – på vilket intervjuaren svarade att irländarna förslagsvis hade röstat nej för att de var emot den nya EU-konstitutionen, som framgick av valsedlarna.

Men så har förklaringarna sett ut när den pågående revolten mot etablerade partier och strukturer har analyserats. Om vi bara tänker bort imbecillerna, de äldre och samröre med ryssen så har irländarna godkänt EU-konstitutionen, Storbritannien är fortfarande med i EU och Hillary Clinton vann valet i USA.

Det finns en alternativ tolkning av de senaste årens mest omvälvande politiska händelser: De européer som tillfrågats i folkomröstningar vill inte ha EU:s nya konstitution. Britterna vill ut ur EU, för att de motsätter sig just EU. Väljarna gav Donald Trump valsegern i USA. Och där behöver analyserna av det nya läget ta sin början.

Paulina Neuding, Europaredaktör på tidskriften Quillette