Daniel Persson: Det vore orättvist att inte belöna vårdens bästa

Det är inte utan att man undrar vilka historiska oförrätter som har begåtts av kvinnliga vårdgivare. Något måste det vara, med all sannolikhet något monstruöst. Varför skulle de annars behandlas såsom de görs?

Varför skulle de annars var och en tvingas bära hela sina yrkesgrupper på sina axlar och aldrig få bedömas utifrån sina egna meriter? Varför skulle annars förträfflighet, framåtanda och ansvarstagande vara så förgiftade ord i just deras bransch? För så är tveklöst fallet. Detta gäller förstås inte alla kvinnor i vården. Exempelvis läkare förefaller vara helt undantagna detta.

Som bland annat Dagens Samhälle har rapporterat går en bärande del av det senaste vårdavtalet* ut på att lönepremiera särskilt yrkesskickliga medarbetare. Självklart har det blivit skriverier om hur detta riskerar att bli orättvist. Att de som inte väljs ut som särskilt skickliga inte kommer att förstå varför de inte valts ut. Att ingen vill skapa ett a- och ett b-lag.

Det mesta av detta är nonsens. Hela poängen är ju att skapa ett a- och ett b-lag men att inte stanna där utan se till att hela alfabetet nyttjas. Tanken är ju att gradera arbetsstyrkan och låta lönen avspegla det värde som varje medarbetare tillför. Kvinnor ska inte behöva anstränga sig enbart utifrån en fix idé om att de känner ett kall och därför inte vill belönas i reda pengar. Vilken förolämpning.

Ett system som inte gör denna åtskillnad är därför minst lika orättvist. Dessutom skapar det incitament att inte anstränga sig, att inte sträva efter att blir bättre och att inte ta mer ansvar än vad som krävs. Det är till men för alla som arbetar i vården men dessutom för alla som behöver vårdens tjänster.

Ingen kan förstås utesluta att det inte finns någon i landet som inte kommer att bli utvald och som uppriktigt inte förstår varför. Det finns en människa för allt. Och det kan uppstå situationer där man finner sig tvungen att välja mellan flera mer eller mindre lika kompetenta personer.

Det är ingen enkel uppgift att försöka ställa upp kriterier för detta eftersom det handlar om kvalitet och inte kvantitet. Det senare vore enkelt. Den som har arbetat trettio extrapass under det gångna året eller som inte har gett fel medicin eller som inte har låtit bli att journalföra alla patientbesök får 2 000 kronor extra. Att belöna kvalitet är besläktat och väsensskilt på samma gång.

Det fina i kråksången är dock att kvalitet är litet som pornografi. Det är svårt att definiera fullt ut men vi känner alla igen det när vi ser det. Alla på en avdelning vilka det är som tar det där extra ansvaret, som ofta har rollen som inofficiell och framför allt obetald gruppchef. De som ser till att allting fungerar och som är beredda att gå en extra mil för att det ska bli så. Det finns alltid någon som inte kommer att förstå varför de belönas mer. Det gör det inte till en faktisk orättvisa.

Orättvisan ligger i att vårdpersonal inte belönas efter förtjänst eftersom deras chefer inte mäktar med att förklara varför det bör vara så. Det är skamligt.

* Vårdförbundets avtal omfattar sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, legitimerade barnmorskor och biomedicinska analytiker.