Stefan Jutterdal: Det sker inga systemförändringar om inte någon sätter fart

De senaste veckorna har krisrapporterna om klimatförändringarna avlöst varandra. Det verkar alltmer uppenbart att vi behöver vidta kraftfulla förändringar för att inte lämna över allt elände till kommande generationer. Runt om i världen och i Sverige planeras för åtgärder som till exempel ska hindra en stigande havsnivå att översvämma städer och landskap. 

Men ändå uppstår det så lätt tröttsamma gräl och trätomål mellan olika partier och intresseorganisationer i samhället, eftersom olika intressen verkar stå emot varandra. Resultatet blir att beslut dröjer och förändringar tar lång tid och att vi tappar värdefull tid. 

Varför är det på det viset och vad kan vi göra åt det?

”Vi behöver en systemförändring,” sa Sveriges bostadsminister Märta Stenevi, tillika språkrör för Miljöpartiet, när hon intervjuades av Dagens Samhälles chefredaktör Christina Kennedy. Intervjun som ägde rum förra veckan i samband med konferensen Uppstart Sverige, handlade bland annat om de hyperaktuella frågorna om hållbarhet, klimat och miljö. 

LÄS OCKSÅ: Samarbete är nyckeln till att göra Gävle klimatneutralt 

Det var en bra intervju och ett intressant samtal och ministern förtydligade på ett bra sätt vikten av att förändra i hela systemet och att vi alla behöver vara delaktiga eftersom vi som människor ju är beroende av varandra. Men hur vi ska få till dessa nödvändiga systemförändringar kunde hon inte ge särskilt tydliga svar på. 

Kanske skulle regeringen börja med att noggrant läsa en debattartikel från sin egen nationella samordnare för Agenda 2030, Gabriel Wikström.  Han menar att ”regering och riksdag måste prioritera om och anpassa ordinarie strukturer efter Agenda 2030 – inte tvärtom”. ”Hela samhället behöver bli mycket bättre på att vikta agendans tre dimensioner mot varandra, och här behöver politiken gå före och visa vägen. Regeringen måste ta ett helhetsgrepp för genomförandet av agendan samt vidta nödvändiga åtgärder och reformer”.

Mycket tydligare kan det väl inte sägas.

LÄS OCKSÅ: Professorer: Agera innan den smygande klimatkrisen blir akut

Behovet av systemförändringar känns igen från andra delar av samhället, inte minst inom hälso- och sjukvården där vi nu står inför ett nytt hälsopanorama med andra behov än de som funnits tidigare. Vi behöver gå från system som utgår från sjukhus till system som utgår från individen/patienten. 

Men hur ska vi få alla dessa nödvändiga förändringar av våra bärande system att hända?

Alla som försökt vet att det är svårt att förändra i komplexa system. Det krävs bland annat tydliga mål och ett ledarskap som kan entusiasmera och få med sig alla medarbetare på tåget mot de nya målen.  

Det behövs också ökad kunskap om hur förbättringsarbete går till. Ständiga förbättringar sker inte av sig själva. Det räcker inte att veta eller känna till, det handlar om att arbeta aktivt och uthålligt för att uppnå resultat i praktiken. Det krävs vilja och kunskap, men inte minst gäller det att få det gjort. 

Eller som en god vän uttryckte det när jag frågade om det inte var jobbigt att planera en lång bilkörning med den nyligen införskaffade elbilen:

– Jo, jag måste faktiskt göra på ett nytt sätt. Det duger ju inte att bara peka på vad alla andra ska göra.