Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Det här är psykiatrins femtioåriga krig

Äntligen har den fått ett namn, den destruktiva låsning som har förgiftat psykiatrin i årtionden. Och den bör uppmärksammas, för inte bara har den kostat åtskilligt räknat i pengar utan också i mänsklig begåvning som har slösats bort.

Publicerad: 24 mars 2015, 04:15

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

PsykiatriPsykisk ohälsa

Det är alltså inte inbillning: alla berörda tycks ha plågats av ”det femtioåriga kriget” som präglat verksamheten ungefär lika länge som jag har varit yrkesverksam.

Det är P C Jersild som har namngett eländet i sin nyutkomna debatt- och historiebok ”Den stökiga psykiatrin”. Kriget har främst handlat om motsättningen mellan tabletter och samtal. Falangerna tycks tidvis ha ägnat mer energi åt att bekämpa varandra än att hjälpa sina patienter.

Jersilds bok rekommenderas till alla som har det minsta intresse för mänsklighetens psykiska hälsa. Han skriver så bra att det är en fröjd att läsa honom. Bokens personliga minnen från de olika institutioner han hamnade på som läkarstudent och nybliven läkare kombineras med intressanta intervjuer med framstående forskande läkare.

Låt er inte vilseledas av omslaget. Dess porträtt av Charles Darwin och Sigmund Freud anknyter till en epok innan den tid boken berättar om. Innehållet är i högsta grad aktuellt, dessutom underhållande och lärorikt. Här förklaras åtskilliga dunkla mysterier som en intresserad betraktare har anat. Krigsmullret har legat som en dov underton på alla konferenser jag besökt genom åren.

Men varför, kan man undra. Här framstår det som alla i stort är överens om att personkemin mellan behandlaren och den behandlade har större betydelse för resultatet än vilken teori behandlingen bygger på. Här är också alla, oavsett sin egen utgångspunkt, beredda att se fördelar med andras teorier och svagheter i de egna. Det gäller även den omstridde Johan Cullberg, psykiater och psykoanalytiker, med anhörigperspektiv genom sin bror, målaren Erland Cullberg med schizofrenidiagnos.

Jag har noterat hur Johan Cullberg genom åren närmast rituellt utsätts för skymfande kommentarer av kolleger när han inte själv är närvarande, ungefär som om det faktum att han haft en anhörig på ”fel” sida gjort att han betraktas som en förrädare. Till hans nackdel har säkert också räknats att han blev psykoanalytiker: en tidskrävande samtalsbehandling med överklasstämpel. Men vad arbetar han med i dag? En extrem korttidsterapi, en behandling med tre samtal.

Geografiskt ligger Stockholm i centrum för Jersild. Den som vill få striderna belysta ur ett vidare geografiskt perspektiv rekommenderas den lika läsvärda boken ”7 psykiatrer berättar – om 40 år i svensk psykiatri”, med Gudrun Willén som första författarnamn. Fem är kvinnor.

De började som psykiatrer i olika landsting, men centrifugerades ut av olika maktkamper och kom att sluta sina yrkesliv som privatpraktiserande. Några har då fått en dyster specialitet: samtalsterapi med landstingsanställda som farit illa i dysfunktionella organisationer. Det är också sju berättelser om hur det svenska samhället förändrats, om klassresor och akademiskt kvinnoförakt.

Tillsammans ger de två böckerna en sorgligt tydlig bild av hur både pengar och mänsklig begåvning förslösats i det femtioåriga kriget inom psykiatrin.

Åsa Moberg

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

PsykiatriPsykisk ohälsa

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev