Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Nils Karlsson: Det går inte att hålla SD och V borta från allt politiskt inflytande

Centerpartiet måste förr eller senare välja om det vill släppa inflytande till antiliberala konservativa eller antiliberala socialister. Valet är en aning enklare än det först framstår.

Publicerad: 28 juni 2021, 05:23

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Regeringskris 2021LiberalismRegeringsbildningen

Om det inte blir extra val nu så blir det ett extra val sen och om det inte blir ett extra val innan det ordinarie valet så lär det bli ett extra val ganska tätt inpå det. Om inte de liberala partierna löser ett till synes olösligt dilemma: hur är man egentligen liberal i det rådande politiska landskapet? 

Nej, det räcker inte att byta namn till Liberalerna. Lika lite som Moderaterna är moderata bara för de heter Moderaterna är ett parti liberala bara för att de marknadsför sig själva som Liberalerna. 

LÄS OCKSÅ: Regeringskrisen: Extraval lockar och oroar lokalt - ”Jag är jättesugen” 

I det rådande politiska landskapet fungerar helt enkelt inte det svenska normala läget med minoritetsregeringar som tidigare. En regering kommer att behöva säkra stöd från antingen Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet. Det kan man tycka vad man vill om – men så är det. Att hoppas på att kunna hålla både SD och V borta från allt politiskt inflytande är fåfängt. Det kommer inte gå. Inte minst för att vare sig SD eller V har några goda anledningar att gå med på det.

I det rådande politiska landskapet i Sverige har vi heller inte två tydliga block längre. Det är så klart demokratiskt positivt och borde borga för en bättre och mer nyanserad politisk debatt. Men riktigt sådan tur tycks vi inte ha. 

LÄS OCKSÅ: Regeringskrisen: Risk för att besked om statsbidrag uteblir

Vad vi har är ett vänsterblock med ett socialdemokratiskt och ett socialistiskt parti tillsammans med ett miljöparti – alltmer till förvirring liknande Socialdemokraterna. Och så har vi ett konservativt block med de inte särskilt moderata Moderaterna, Kristdemokraterna och ett nationalistiskt, reaktionärt, parti vars ledning lockades in i partiet av att det heilade EU-kritiskt och vars förtroendevalda allt som oftast påträffas med fingrarna i den heilande syltburken. Någonstans däremellan finns två liberala partier. Det liberala Centerpartiet och partiet som kallar sig Liberalerna. 

L och C kommer, hur gärna de än vill slippa det, förr eller senare behöva bestämma sig för om de vill släppa inflytande till antiliberala konservativa eller antiliberala socialister. 

Valet kan å ena sidan tyckas enkelt eftersom SD utnämnt liberalismen till sin huvudfiende – men så resonerar inte alla. Å andra sidan så har V sedan de grundades sett privategendomen, något av liberalismens viktigaste pelare som huvudfienden. Partiet Liberalerna föredrar de konservativa antiliberalerna. Trots att konservatismen är liberalernas traditionella antites så finns det tydligen något tilltalande med ett parti som kallar ens eget för fullständigt irrelevant. Kvar står C och måste förr eller senare välja.

Jag hävdar att valet är en aning enklare än det först framstår. Släktskapet mellan liberalismen och socialismen är starkare än mellan någon av dessa ideologier och konservatismen. Hela konservatismens idé är att utgöra en motpol mot liberalernas och socialisternas reformer. 

Trots fullständigt olika syn på ekonomisk organisering är både socialismen och liberalismen socialt progressiva rörelser. Och där finns svaret. Ett liberalt parti kan inte ge makt åt den som vill bromsa eller backa utvecklingen av sociala friheter. Där får man inte tappa fart. 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Nils Karlsson

Föreläsare och filosof, inte längre miljöpartist

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev