Nils Karlsson: Det fysiska mötet med eleven kan inte ersättas med Zoom

Den här våren har vi lärt oss att det för många av oss går att kombinera arbete med att sitta i sin egen soffa och för att ta mig som exempel lyssna på Led Zeppelins bästa skiva, Houses of the Holy på högsta volym.

På några dagar ställde gymnasieskolorna och universiteten om och började bedriva fjärrundervisning. De tycks ha lyckats bedriva undervisning på – om man frågar lärare –en inte fullt så dålig nivå som befarat eller om man frågar Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Friskolornas riksförbund en alldeles underbar och klart bättre nivå än innan vi drabbades av pandemin.

Utöver SKRs och Friskolornas riksförbunds debattartikel i Dagens Samhälle skriver huvudmännen för skolorna debattartikel efter debattartikel, till exempel Academedia i Dagens Industri och NTI i Skolvärlden. Det opinionsbildas friskt och jag kan förstå lockelsen för politiker att lyssna på huvudmännens argument. Jag har varit politiker och jag har suttit och förhandlat kommunbudget. Kostnaden för välfärden ökar men skatteintäkterna ökar inte i lika hög grad. Att radikalt kunna minska lokalkostnaderna låter väldigt lockande.

Genom fjärrundervisning kan en lärare dessutom nå ut till fler elever. Inte i början men jag kan garantera att om fjärrundervisning blir normaliserat kommer nästa lockelse vara att öka klassernas storlek. Bara lite. Och sen lite till. Friskolornas vinster ökar och kommunens kostnader minskar och alla blir nöjda och glada. Kanske till och med politikerna kan locka med en liten skattesänkning?

Problemet är bara att den som tror att fjärrundervisning kan ersätta klassrumsundervisning inte har förstått någonting om hur det är att vara lärare. Det finns en dynamik i det fysiska mötet och i en klass som träffas varje dag. Ögonkontakt och möjlighet att reagera på vad som händer i klassen är en viktig del av en bra pedagogs redskap. Att skapa kontakt med 30 personer som är ansikten på en skärm måste vara extremt svårt. Och detaljer som kroppsspråk går förlorade.

Under en kortare period, till exempel när hela världen drabbas av en mycket besvärlig smitta, snabbt kunna övergå till fjärrundervisning är självklart bra och vi kan som samhälle säkert lära oss mycket av de erfarenheter vi gör nu. Men att radikalt och snabbt ändra förutsättningarna för pedagogiken när Sverige allt mer går mot att vara ett mer renodlat kunskapssamhälle – det vill säga att en allt större del av oss skapar värde genom det vi vet i stället för vad vi gör med våra händer – är ingen bra idé. Det fysiska mötet med eleven kan inte ersättas med Zoom, Teams eller andra digitala lösningar. Världens genom tiderna mest berömda lärare, Sokrates, skrev inte ned sina föreläsningar eller lektioner. Han trodde på det fysiska mötet.

Digitalisering är nödvändigt för att hålla välfärdens kostnader nere. Digitalisering kan också ge stora vinster för välfärdens konsumenter och det finns inte en kommun eller region som inte arbetar med digitalisering. Men att genomföra en digitalisering av undervisningen utan att ta hänsyn till lärarnas kunskap och åsikter i frågan riskerar att göra dem negativt inställda till all digitalisering. Även bra sådan.