Daniel Persson: Den strikta vaccinprioriteringen skrämmer

Av en eller annan anledning verkar vi på stora taget helt ha förlorat förmågan att fatta beslut och stå upp för dem. I stället viker vi oss för slagord och symbolpolitik – även om vi vet att det inte är rätt och även om vi har makt att göra något åt det. Detta har visat sig särskilt under vaccineringen.

Ett sådant tecken var att statsminister Stefan Löfven (S) inte fick sin första vaccindos förrän i slutet av april. Från det att 91-åriga Gun-Britt Johnsson i Mjölby blev första svensk att vaccineras tog det alltså fyra månader innan landets regeringschef fick sin dos. Han stod i samma kö som alla andra.

Det finns gott om tillfällen att göra symbolpolitiska poänger, men att riskera regeringschefens liv och hälsa under en pandemi är inte en lämplig sådan. Särskilt inte som landet redan var köskadat.

Ingen mannamån, lika för alla. Du behåller din plats i kön. Det är förvisso ingen dålig utgångspunkt annat än att den ställer höga krav på vår förmåga att prioritera. Där har vi misslyckats. Kraftigt.

Det är nämligen inte bara statsministern som väntade längre än vad sans och vett föreskriver. Runtom i landet väntar på många håll fortfarande personal inom allt ifrån patientnära tandvård till sjuksköterskor. För att inte tala om personal i skolor och förskolor.

Det finns många parametrar att grunda prioriteringen på för i vilken ordning vi bör vaccineras. Vi har huvudsakligen valt en: ålder. Och nåde den som avviker.

Efter ett par incidenter tidigt under vaccineringen där några lyckades smita före i kön medan vi fortfarande vaccinerade de allra äldsta och sköraste har väldigt få undantag gjorts från denna bristfälliga prioritering.

Detta trots att det har bidragit till att vidhålla ett onödigt hårt tryck på grundläggande samhällsfunktioner som vård, skola och omsorg. Sektorer där man inte har något annat val än att hela tiden träffa stora mängder människor och utsätts för en konstant hög risk att smittas.

Den extremt hårda kritiken mot de regioner där några lyckades smita före har säkerligen gjort sitt till för detta. Ingenting blir naturligtvis bättre av regeringen är ännu mera strykrädd efter ett år av kritik för att vara upphov till att så många fler har dött i Sverige än i exempelvis Norge och Danmark.

Det kan dock vara värt att notera att Löfven fick sin andra dos efter blott tre veckor. Men Region Stockholm kanske är så snabba för alla, eftersom det tydligen är otänkbart att låta statsministern vaccineras tidigare på grund av något så futtigt som sitt ämbete.

Det borde verkligen ha varit den enklaste och naturligaste sak i världen. Låt landets allra äldsta och sköraste vaccineras första veckan. Avsätt sedan ett fåtal doser för att vaccinera inte bara kungen och drottningen utan också i vart fall statsministern och talmannen.

Om man inte mäktar med att förklara varför det är rimligt att säkra att landets viktigaste funktioner kan fortsätta att fungera kanske man inte är ämnad att inneha beslutsfattande positioner i samhället. Och då är det kanske inte så konstigt heller att många av regionerna inte klarar av att säkra sina egna verksamheter ens genom vaccinering under en pandemi.