Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Den som vill förändra världen riskerar döden

Först gnälls det över att vår tid är trianguleringens och den ideologiska uttunningens tidevarv. Det anses osexigt att de politiska partierna smäckar ihop sig i mitten. Men vad händer sen? Jo, något som är så långt från triangulering vi kan komma.

Publicerad: 20 februari 2015, 04:15

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

PolitikCenterpartiet

Det gnälls över att vår tid är den politiska trianguleringens och den ideologiska uttunningens tidevarv. Men vad händer sen, när alla knorrat över att politikerna ligger som en hög kattungar i mittfältet, ivrigt spanande efter någon lättlurad marginalväljare?

Jo, då tar några unga män upp den kastade handsken och åker neröver för att med strid upprätta ett kalifat. Stora ideologiska målsättningar med revolutionära medel, således. Så långt från triangulering vi kan komma.

Vi har ju efterfrågat visioner. Till och med utopier. Men, vad händer då några gör allvar av saken?

Vad vi då upptäcker är att de som har öst förbannelser över mittenjolmet plötsligt försvarar detsamma. Vi anar att bakom längtan efter ideologisk hög svansföring egentligen har funnits andra strävanden:

1) Det finns en längtan hos oss alla att leva i ett episkt tidevarv där ens insatser spelar roll, där ödet bjuder in oss till, som det heter nuförtiden, att ”göra skillnad”. Och då blir kompromissen inte så frestande.

2) Hos dem som har klagat över att alla partier är så lika finns också en dold längtan efter att de traditionella ideologierna åter ska tas på allvar. Att socialism, liberalism och konservatism ska betyda något – som vibrerar som det förr gjorde på 1-majmötet eller i söndagsskolan – fast utan den typ av eftersvall som ryska revolutionen skapade. Folk vill ha det lika entusiastiskt som på partidagarna i Nürnberg, men inga dödsläger.

Således kan vi bakom klagolåten över triangulering, mittenorientering och decemberöverenskommelser skåda ett falskt medvetande, ett självbedrägeri som döljer sig bakom en oklanderlig fiiiinhet hos dem som säger sig vilja ha fred på jorden. Men som innerst inne inser att den som vill förändra världen i grunden också riskerar döden. Eller rent av förtjänar den.

Fråga Centerpartiet. De gjorde i ett förslag till idéprogram för något år sedan ett försök att bryta sig ur trianguleringens tvångströja. Bland annat genom att antyda att skolplikten kanske kunde avskaffas, arvsrätten upphöra och månggifte legaliseras.

Vilket är frågor som tål att diskuteras, eftersom de dels tar spjärn mot verkligheten sådan den är, dels rör vid allvarliga ideologiska principer.

Vad hände? Jo, de blev idiotförklarade. Inte hyllade för att de tänkte utanför mittenboxen.

Klagomålen över att partierna liknar varandra är således egentligen ett bra betyg på läget. Vår svenska modell, som bygger på konsensus och konfliktundvikande, är något vi skamset utövar, samtidigt som vi antyder att vi har drömmar om en annan tillvaro där folk tänker och agerar stort. Men vi låter det stanna vid en dröm. Och är beredda att kölhala den som försöker skapa något dramatiskt.

Det är ungefär som det där med grannens katt. När den pinkar i barnens sandlåda fantiserar vi om vad en hagelbössa skulle kunna göra. Eller våra funderingar över hur en stund i kopieringsrummet med den nye på jobbet skulle vara.

Låt det stanna vid drömmar. Och ta itu med inkorgen i din dator istället.

Eller våra funderingar över hur en stund i kopieringsrummet med den nye på jobbet skulle vara. Låt det stanna vid drömmar. Och ta itu med inkorgen i din dator istället.

Stig-Björn Ljunggren

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

PolitikCenterpartiet

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News