Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

De farligaste hoten finns bortom Visby

Samtidigt som vi uppmärksammar extremisterna i Sverige och Europa bör de inte få all vår uppmärksamhet. Risken finns att vi underskattar de allra farligaste nationalistiska krafterna i världen. Vinterolympiaden i Sotji i februari är ett bra tillfälle att diskutera den nygamla nationalismen under Vladimir Putin.

Publicerad: 16 januari 2014, 06:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Många oroas över nationalismen i EU-länderna och framväxten av främlingsfientliga partier. I bästa fall är nationalister insnöade protektionister, som mest skadar sina egna affärer.

Värre är när nationalism övergår till etnocentrisk hybris och rasistiska attacker på minoritetsgrupper. Allra värst är när nationell chauvinism leder till krig och inbördeskrig, som på Balkan under 1990-talet.

Därför bör EU-ländernas säkerhetstjänster övervaka extrema nationalister, men också deras våldsamma och lika radikala konkurrenter. Politisk, religiös eller annan fanatism bär inom sig fröet till våld och det är svårt att bota de frälsta.

Samtidigt som vi uppmärksammar extremisterna i Sverige och Europa bör de inte få all vår uppmärksamhet. Risken finns att vi underskattar de allra farligaste nationalistiska krafterna i världen och vilka hot mot oss som kan lura bortom Visbys ringmurar.

Vinterolympiaden i ryska Sotji ger oss tillfälle att diskutera den nygamla nationalismen under Vladimir Putin. Från tsarismen via Stalin och framåt har Rysslands utrikespolitik kännetecknats av maktanspråk utanför de egna gränserna.

”Putins nationalism är geografisk determinism. Han vill återskapa buffertstater i östra Europa, Kaukasus och Centralasien, precis som det gamla Sovjet. Så han gör allt i sin makt för att undergräva länderna i dessa regioner”, skriver säkerhetsexperten Robert Kaplan i boken The Revenge of Geography (2012).

Det verkar som om polletten börjar landa hos allianspartierna och socialdemokraterna. På Folk och Försvars årskonferens i Sälen sågs början till en ny medvetenhet om att atomsbombsövningar mot Lovön, där FRA och kungen huserar, inte behöver vara ”felnavigeringar”. Vi har sedan andra världskriget ingått i en mental rysk buffertzon.

Efter några friare decennier med ekonomisk tillväxt i Östeuropa, Asien, Mellanöstern och Afrika har västvärldens intellektuella ställt in sig på mer demokrati och mänskliga rättigheter. Men många har bländats av ljuset från sina likar i den bildade medelklassen på världens alla kontinenter.

Tyvärr leder fria val inte alltid till framsteg. Hatet mot muslimer, judar, homosexuella och andra minoriteter är starkt på så många håll. Nynazister och fascister demonstrerar öppet i Ryssland. Och KGB-mannen Vladimir Putin representerar det land han regerar.

Medan vi i väst konfererar om mer eller mindre kloka värdegrunder prioriterar ryssar, kineser, indier och nyrika ekonomier sina nationella behov och egennytta. Enorma militära upprustningar pågår i Ryssland, Kina, Indien och andra länder med stora ekonomiska och geopolitiska intressen.

Om det ska dras någon helig gräns i världen, så bör strecket gå mellan demokrati och humanism och all slags nationalism som sätter makten över kartan främst.

Medan vi i väst konfererar om mer eller mindre kloka värdegrunder prioriterar ryssar, kineser, indier och nyrika ekonomier sina nationella behov och egennytta. \

Mats Edman, Chefredaktör Dagens Samhälle

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev