Därför kommer Annie Lööf äta upp sin vänstra sko (också)

”Centerpartiet går upp.” Så lät det i en klassisk sketch samma år som Britt-Marie, 45, föddes. Magnus & Brasse spelar censorer som sedlighetsgranskar tv-manus, inklusive nyheterna. 

Brasse fattar inte vad som är snuskigt i opinionsmätningsmeningen, så Magnus blir härenstamskt kolerisk: ”Är du helt obekant med var centerpartiet på kroppen sitter nånstans?! Det här är inte politik, det är erektion, för fan!” 

Svenska folket skrattade i månader. Centerpartiet hade heller aldrig varit så potent som just då, med 24 procent av rösterna i valet 1976, valseger och statsministerpost, men en vaktmästare fick hjälpa lantisarna att hitta rätt i regeringskansliet och den socialdemokratiska regeringen tog sina golfbagar och drog, som det elakt sades. 

Att vara centerpartist tycks kräva ett särskilt kynne. Ett som Thorbjörn Fälldin, trots statsministerposten, inte riktigt besatt. Han hade känslorna utanpå kavajen när han ”inte dagtingade med sitt samvete” om kärnkraften, fast han var tvungen. Uppvisade en sådan där vånda som annars bara plågar liberaler. Nej, en riktigt framgångsrik centerledare ska helst vara fryntligheten själv och tittar aldrig bakåt. 

Cuf-ordföranden Réka Tolnai brittmariade sig in i skamvrån med sitt ”skrota las”-utspel förra veckan. Skrattanfallet på Twitter pågick i flera dagar, men Tolnai har försvarat sig oförskräckt – kanske blir hon partiledare en dag. Centerpartiets ledning fick samtidigt tillfälle att upprepa sitt stöd för (reformerad) las och lyckades ändå låta lite bjussiga mot ungdomen. 

För partiet vårdar sin dubbelnatur. Stureplanscentern är granne med mjölkpallen. Och lite crazy har väl ingen dött av! (som centerpartister skulle säga). 2013 lades sjövilda förslag om att tillåta månggifte, slopa skolplikten och släppa invandringen fri. Naturligtvis stoppades de av Centerns styrelse och stämma. Att omgivningen fnittrade bjöd man på. Allt måste väl inte vara så perfekt hela tiden, resonerar centerpartister. När Maud Olofsson för första gången skulle presentera en budgetproposition för 300 personer på näringsdepartementet 2006 klämde hon i med allsång. Det blev ”Nu grönskar det”, fast det var höst. Only in Centerpartiet. ”Jag är den jag är” blev den följdriktiga titeln på Maud Olofssons memoarer. 

Där liberaler är principiella brukar centerpartister alltså kalla sig resultatpolitiker. Det är en omskrivning för att kunna göra precis vad som helst, dock bara om man är tvungen. När Hitler ville skicka trupp genom Sverige 1941 sa Bondeförbundet ja utan att blinka. Ingen kallar dem nazister för det, medan Liberalerna än i dag plågas av transiteringsbeslutet under den så kallade midsommarkrisen. 

LÄS MER: Centern i centrum i 200 kommuner. 

Precis som efter förra valet säger Annie Lööf nu att hon vill hålla ”ytterkantspartier” borta från inflytande. Kommer det verkligen att gå? undrar analytikerna. Men devisen var överspelad redan när den lanserades 2019 eftersom det krävdes stöd från Vänsterpartiet för att den C-stödda regeringen Löfven 2 över huvud taget skulle kunna tillträda. Ska Centerpartiet samarbeta med Löfven även under nästa mandatperiod krävs sannolikt att Annie Lööf biter ihop igen. Om ”hålla SD borta från makten” är det överordnade intresset, då kommer Annie Lööf att samarbeta med Nooshi Dadgostar utan att blinka. Ingen kommer att kalla henne kommunist för det. När det gäller att stoppa SD har Annie Lööf inte bundit sig vid masten. Hon är masten.  

Den 2 juni presenteras SCB:s stora halvårsmätning. Nu kanske Liberalerna inte längre har så många väljare kvar att förlora till Centerpartiet, men i rådande opinionsläge kan även en liten överströmning förebåda ett nederlag för det liberalkonservativa klustret 2022. 

Men, undrar någon. Om en centerpartist ogenerat kan svänga 180 grader, då måste det väl gälla migrationspolitiken också? Javisst. Om det skulle krävas fler förflyttningar i restriktiv riktning under kommande år kan Centerpartiet säkert vara med på det. Så länge det inte är SD som har bestämt det. För då handlar det inte om triangulering. Utan om att vara tvungen.