Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Därför ger vi tiggarna en tia - inte en tusenlapp

Tiggarna utanför affären är ett politiskt rorschachtest. Vi ser i trashanken det vi är förprogrammerade att se. På så sätt blir också deras närvaro en ypperlig möjlighet att analysera oss själva.

Publicerad: 14 november 2014, 04:11

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

FlyktingmottagandeMigration

Flera reflektioner anmäler sig per automatik i denna självanalys.

För det första: Varför klagar inte Sverige mer på andra länder för att de inte har samma generösa inställning till flyktingar och invandrare som vi har?

Här har vi tutats i att EU ska vara till för nationernas gemenskap, och när det väl bränner till så sitter vi tysta och menlösa och hoppas att vår öppna och generösa inställning på något sätt ska smitta av sig om vi inte väsnas för mycket.

För det andra: Varför klagar folk på Sverigedemokraterna för att de är främlingsfientliga när de vill hjälpa människor i sina hemländer (eller dess närhet), klagar samtidigt över att Sverige inte ligger på i EU så att rumänerna tar hand som sina egna medborgare bättre?

I det ena fallet är det en styggelse att vilja koncentrera hjälpen till den nödställde på hemmaplan, i det andra fallet är det en styggelse att and­ra länder inte tar hand om de sina bättre.

För det tredje: Vad är det för fel om tiggarna kommer hit med hjälp av organiserade intressen som tar en del av de insamlade medlen? Den som motsätter sig den typen av näringsverksamhet bör också avskaffa kapitalismen. Detta är exakt vad ett företag ägnar sig åt. Det hyr in arbetskraft (som sällan har något annat alternativ än att sälja sig) vars insatser sedan (förhoppningsvis) skapar ett överskott som organisatören och arbetaren delar på.

En fjärde reflektion anmäler sig därmed automatiskt. De som klagat på att det inte finns tillräckligt med entreprenörskap i Sverige, typ Moderaterna, varför föreslår de förbud när det faktiskt kommer genuina entreprenörer hit? Sådana som upptäcker att det finns ett behov hos svenskarna av att vara medmänskliga och sedan erbjuder den möjligheten för en ringa penning?

Och inte minst alla som klagat på bidragstagarmentaliteten bör rimligtvis gilla att folk utsätter sig för tiggarens umbäranden för att skrapa ihop en slant.

För det femte: Tiggaren triggar i gång våra traditionella politiska impulser. Centerpolitikern ser en möjlighet att rädda landsbygden genom att skicka dit tiggarna som ersättning för dem som flytt till stan.

Sverigedemokraten ser en möjlighet att agitera om den västerländska civilisationens undergång.

Den socialdemokratiska politiker är inte född som klarar att se en tiggare utan att genast börja att staka ut ett nytt reformområde: en EU-konferens eller en FN-baserad kommission, eller åtminstone en nationell samordnare som kan visa initiativförmåga. Kanske så småningom en Tiggeriombudsman? Eller rent av en ny myndighet?

För det sjätte: Visst är det förskräckligt att folk kommer hit och irriterar oss med sitt gnällande just när vi börjat komma i gång på allvar med julhandelsfrossan. Varje gång vi kommer ut med ett lass paket till bortskämda snorungar som egentligen redan fått nog av prylar ska de påminna oss om att andra egentligen behöver resurserna bättre.

Det intressanta är att vi därmed påminns om att samhället inte bygger på solidaritet. Utan på uppfattningen att vi dels äger det vi själva producerat och enbart frivilligt tänker avstå från sådant vi skapat, dels att rättvisa inte handlar om jämn och lika fördelning. Egentligen tycker vi att det räcker om alla får livets nödtorft täckt.

Fotnot: Rorschachtestet är ett så kallat perceptuellt kognitivt personlighetstest som utvecklades av den schweiziske psykiatern Hermann Rorschach i början av 1900-talet. Testet består av en serie bilder med nonfigurativa, symmetriska bläckplumpar, där testpersonen får i uppgift att berätta om vad bilderna föreställer. Tanken med testet är att man i bläckplumpen projicerar material från sitt undermedvetna.

Varje gång vi kommer ut med ett lass paket till bortskämda snorungar som egentligen redan fått nog av prylar ska de påminna oss om att andra egentligen behöver resurserna bättre.

Stig-Björn Ljunggren

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

FlyktingmottagandeMigration

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News