Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Därför går vänstern inte till val på högre skatter

Trots att skatterna är väldigt olika i länder som USA, Sydkorea och Sverige ser debatten om höjda skatter nästan exakt likadan ut och vänstern vågar inte gå till val med krav på höjda skatter. Men varför talar vi alltid om skatterna som en börda?

Publicerad: 23 januari 2016, 07:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

SocialdemokraternaSkatterVälfärd

När den nordiska arbetarrörelsen samlades till möte på Lidingö utanför Stockholm förra veckan kunde man snabbt konstatera en tydlig likhet.

I samtliga nordiska länder dominerar flyktingfrågan så totalt att nästan inga andra perspektiv kommer fram i debatten.

Samma frågor ställs i Norge, Finland, Danmark och Sverige.

Hur ska mottagningssystemen klara pressen? Hur ska integrationen gå till? Vad händer med ett samhälle när olika kulturer ska samverka och leva tillsammans?

Det intressanta är att migrationen till de olika länderna är väldigt olika. Under 2015 kom det omkring 20 000 asylsökande till Danmark, drygt 30 000 till Norge och Finland och fler än 160 000 till Sverige.

Ändå ser debatten i princip exakt likadan ut. De problem som avhandlas och de lösningar som diskuteras verkar med andra ord inte stå i någon som helst rimlig proportion till ”problemets” omfattning.

Jag tror att detta är ett ganska vanligt fenomen i den politiska debatten.

Ett annat exempel är skatterna. I de flesta länderna i världen hävdar den politiska högern att skatterna är för höga. Om de höjs ytterligare kommer det att sänka näringslivet och hämma individernas och samhällets initiativkraft.

I många länder har detta lett till att vänstern inte vågar gå till val med några krav på höjda skatter för att säkra välfärden. Jag var i Sydkorea nyligen. Ett land vars ekonomi vuxit snabbt sedan 1950-talet. Flera av de jag träffade vittnade om att de sociala skyddsnäten inte hängt med i utvecklingen. Fattigdomen är fortfarande stor, främst bland de äldre. Problemet är att nästan ingen vågar driva frågan om skattehöjningar.

I politiska kretsar brukar Labourpartiets valförlust 1992 användas som varnande exempel. Den gången drev Torypartiet och större delen av pressen en stenhård kampanj med skatterna i fokus. Neil Kinnocks Labourparti ledde stort men förlorade i spurten.

I USA är skatterna regelmässigt huvudfrågan i valet. I Sverige vågar Socialdemokraterna av ovan nämnda skäl inte gå till val på höjda skatter.

Men skattenivåerna då? I Sydkorea är skattetrycket 25 procent, i USA 26, i Storbritannien 32 och i Sverige omkring 43 procent.

Ändå är den politiska debatten väldigt lika. I Sverige har skattetrycket dessutom minskat sedan 2006, utan att de politiska argumenten för den sakens skull har ändrats.

På ett plan visar detta ideologiernas betydelse. Nyliberalernas övertygelse är stark, och då är det inte så viktigt om skatterna är 24 eller 43 procent. Ibland undrar jag om vi skulle ha samma debatt med 5 procents skattetryck.

På ett annat plan visar de här exemplen också hur viktigt det är att sätta dagordningen i den politiska debatten.

Varför talar vi alltid om skatterna som en börda, och så sällan om vad skatter faktiskt kan användas till?

Eller för att ta det första exemplet: Vem tjänar på att flyktingströmmen uppfattas som samhällets stora problem oberoende av om det kommer 30 000 eller 165 000 personer? Vem har bestämt att vi alla ska föra debatten på det viset? Vem har satt dagordningen?

Ibland kan det vara bra att lyfta blicken och ställa den frågan.

Varför talar vi alltid om skatterna som en börda, och så sällan om vad skatter faktiskt kan användas till?

Jesper Bengtsson

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev