Mats Reimer: Dags för nätläkarna att stå på egna ben

”Man vill träffa sin egen allmänläkare,

i brist därpå en stafettläkare,

i brist därpå facetime i 8 minuter med vem som helst i vita kläder.

Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Den som med dessa strofer parafraserar Dr Glas är humorkontot Dr Glad som på Twitter dagligen gisslar nätläkarnas avigsidor. Bakom satiren står Andreas Thörneby, allmänläkare i Kinna, och vi är många som uppskattar hans drift med mobildoktorernas överdrifter.

Svensk vård är god om man är allvarligt sjuk, men det finns stora brister i tillgänglighet och väntetiderna är ofta orimliga på akuten, till undersökningar, till operation. Kostnaderna kommer att öka snabbt i takt med det växande antalet seniora medborgare, och det finns tyvärr rätt begränsade möjligheter att rationalisera mänskliga möten mellan patient och vårdgivare.

Ökad användning av telemedicin kan spara en del, och när nu var man har en mobil har redan många återbesök ersatts av telefonsamtal. För egen del har jag svårt att tro att videosamtal med patienter skulle ge mig mer än vad telefonen gör i dag, men jag kan ha fel. Mina arbetskamrater barnsjuksköterskorna skulle säkert ha nytta av att vid telefonrådgivning om akut sjuka barn kunna se barnet, och inte bara tolka förälderns muntliga beskrivning.

Men telemedicinen fungerar bäst som en kompletterande kanal för samtal med patienter jag redan träffat och har en relation till. Det som verkligen kan spara tid är kontinuitet, att man känner barn och föräldrar sedan tidigare, att relationen redan är etablerad. Därför är engångsläkare i en mobilapp ingenting att ha utom för de allra mest banala problemen.

Att göra tjänster avgiftsfria leder till överförbrukning. Som vi såg när gratis medicin till barn gav hudkräm till hela familjen. Redan tidigare var appläkarna gratis för barnen och de som uppnått frikort, men genom att administrativt flytta verksamheten till Sörmland blir nu nätläkarna gratis för alla. Gratis i betydelsen att pengarna tas från den övriga vården, utan att den egentligen blir avlastad.

Om det fanns en gratis Bosse Bildoktorn att ringa för att fråga om det där brummandet från styrservon, då hade jag nog ringt och frågat om ett eller annat bilproblem titt som tätt. På samma sätt leder appläkarna till en överförbrukning av lättvård, det som vi i barnsjukvården ibland kallar mormorspediatrik. Alltså enklare hälsofrågor där föräldern förr i världen frågade mormor eller farmor om råd. För att inte tala om alla de stackare som har hälsoångest och vill få lugnande besked så fort ett nytt symtom uppmärksammats.

Det finns en marknad, och det finns ett visst medicinskt behov av att lätt få antibiotika vid en enkel blåskatarr, råd om kortisonkräm mot eksem eller antihistamin mot nässelutslag. Men det får vara en marknad som står på egna ben, där patienten betalar med egna skattade pengar. Att nätläkarna tillåts sticka ett sugrör ned i regionkassan är stötande. Vi måste sluta subventionera engångsläkarna.