Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

onsdag12.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Cyklister lever tio gånger farligare än vad man trott

I brist på tillräcklig kollektivtrafik och separerade körbanor har politikerna i Stockholm släppt cykeldjävulen lös. Helt oskyddade cyklister blandas huller om buller med varandra, fotgängare, bussar och yrkestrafik. Och värst är att planeringen utgått från felaktig olycksstatistik.

Publicerad: 16 oktober 2014, 03:35

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Det finns vissa ämnen som snabbt lockar fram människans dolda sidor. Ni vet sådant som förvandlar humanister till vildar med järnrör. Särskilt när upplevda hot mot egna intressen, som hälsan, är inblandade.

Ett sådant ämne är cyklism och middle aged men in lycra, även kallade memils, som far fram på flashiga sportcyklar.

När författaren Bengt Ohlsson nyligen i DN skrev en krönika om att cyklisterna i Stockholm (inte bilisterna!) blivit galna slog han an en sträng hos många. På Facebook gick folk i spinn när Ohlsson hävdade att ”attityden hos cyklisterna suger golfbollar genom trädgårdsslangar”.

Vad han syftade på var tempot och den minimala hänsyn som tunnelseende cykelpendlare visar. Samtidigt som de frälsta gärna ser sig som sundare människor som är med och räddar planeten från koldioxid och global uppvärmning.

Bengt Ohlsson hade bevittnat en incident mellan en bilist och en cyklist i den beryktade Götgatsbacken på Söder.

”När cyklisten vrickat sig ner mot Medborgarplatsen och bilisten drämt igen sin dörr börjar fördömandena hagla på trottoaren. Vilt främmande människor vänder sig till varandra och muttrar:

– De är ju helt sjuka i huvet.

– Djävla idioter.

Alla stod på bilistens sida. Ingen på cyklistens, berättade Ohlsson och fortsatte:

Det dröjer inte länge innan de kommer att jaga upp dig på trottoaren, tvinga in en dominansboll i munnen på dig och pressa upp sin håriga ändalykt i ditt ansikte. Och anse sig ha all rätt att göra det, skrev han. Och antalet ”likes” på Facebook växte.

Kan Stockholm, Göteborg, Malmö och större städer göras helt bilfria? Nej. Skälet är att minst hälften av trafiken utgörs av så kallad leveranstrafik. Det är bussar, lastbilar, taxi, ambulanser och andra transportfordon som måste komma fram för att välfärdssamhället ska fungera.

I brist på tillräcklig kollektivtrafik och separerade körbanor har politikerna i Stockholm i stället släppt cykeldjävulen lös och helt oskyddade cyklister blandas huller om buller med varandra, fotgängare, bussar och yrkestrafik.

Värst är att planeringen utgått från felaktig olycksstatistik. Enligt polisens statistik minskar cykelolyckorna och bara 300 personer skadas allvarligt varje år. När Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) i fjol jämförde polisens data med Socialstyrelsens patientregister visade det sig att olyckorna ökat och att 3 500 personer, tio gånger fler, vistats på sjukhus i minst ett dygn på grund av svåra cykelolyckor.

Cykling är väl bra, men leder numera till fler sjukhusvistelser än bilismen. Detta borde stämma till eftertanke. Jag möter dagligen horder av stressade cyklister med dåliga bromsar på väg i hög fart.

Mot mig.

I brist på tillräcklig kollektivtrafik och separerade körbanor har politikerna i Stockholm i stället släppt cykeldjävulen lös och helt oskyddade cyklister blandas huller om buller med varandra, fotgängare, bussar och yrkestrafik.

Mats Edman, Chefredaktör Dagens Samhälle

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev