Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Blir vi friare i bilfria städer?

Kanske blir det en succé och en valvinnare. Kanske är detta vad våra överlastade städer behöver. Kanske skulle det kännas helt naturligt efter några år. Daniel Suhonen blickar utåt och tycker att det är dags för Stockholm, Malmö och Göteborg att ta tag i bilismen.

Publicerad: 15 april 2015, 03:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

KollektivtrafikTransporterMiljö

På väg till ett viktigt möte i en taxi i Stockholms biltrafik. Det är mitt på dagen, bilen kryper inte ens fram. Jag börjar bli stressad.

– Hur går det? frågar jag föraren, en luttrad man från Iran. Vi har snackat kärnteknikavtal nyss, det visste han en hel del om. Nu är det svårare att säga något bestämt.

– Inget jag kan säga något om, säger han lugnt.

– Är det alltid så här mycket kö på lunchen, försöker jag.

– Alltid, svarar han. Och jag inser att det stämmer med mina egna intryck de senaste åren. Köer, i Stockholm inte bara i morgon- och kvällsrusningen, utan mer eller mindre konstant. Då har ändå trängselavgifterna införts. Inledningsvis var trängselavgifterna laddade, som i Göteborg, de brukar vara det inledningsvis, som förändringar ofta är.

Få skulle väl i dag i Stockholm säga: Ta bort trängselskatten och parkeringsavgifterna och släpp privatbilismen fri. När ett system har etablerats tas det för givet.

Några dagar efter min svettiga taxiresa befinner jag mig på påsklov i Buenos Aires. Min vän journalisten har varit i Colombias huvudstad Bogotá där de har bilfria söndagar varje vecka sedan 1970-talet och där området som är bilfritt bara växer och sprider sig till andra städer som en löpeld. När folk fått prova vill de inte ha bilarna tillbaka. Min vän berättar lyriskt hur han och hundratusentals andra intagit de stora autostradorna med cykel eller apostlahästar och hur befriad staden känts när han gjorde det.

– Det var som att vi ägde staden, säger han.

Här i Buenos Aires är gatorna fyllda av taxibilar. I stort sett dygnet runt räcker det att sträcka ut handen så får man en bil. Dessutom går bussarna i ett och tunnelbanan rullar, många cyklar.

Någonstans slår mig tanken, medan jag är här i en stad där taxibilar och cyklar tagit mycket plats för en del av privatbilismen, att man borde försöka med ett bilfritt Stockholm.

Ta bort den privata biltrafiken från alla vanliga gator. Riv parkeringsgaragen och bygg bostäder. Ha kvar bilar på kringfartslederna som Södermälarstrand, men låt gatorna ägas av människorna. Bygg ut kollektivtrafiken med fler och tätare turer (istället för att som den styrande alliansen kraftigt dra ner trafiken och samtidigt höja priset).

Låt tusentals arbetslösa få jobb i SL:s nya eltaxi där man mot uppvisande av SL-kortet och en subventionerad avgift kan beställa en kollektivtaxi som hämtar och lämnar en där man vill, på i stort sett tomma gator, där det finns plats för de transporter som behövs. Samåker man blir det mer reduktion. Med hela Hornsgatan och Sveavägen som gång- och cykelväg skulle fler våga cykla.

Vilken stad vi skulle få.

Köpenhamn inför bilfria söndagar eftersom man märkt att luften blir mycket bättre under Köpenhamns maraton när stora delar av stan är avstängd.

Jag tycker de rödgröna i Stockholm, Malmö och Göteborg borde haka på storstadstrenden med bilfria söndagar i stor skala. Kanske blir det en succé och en valvinnare. Kanske är detta vad våra överlastade städer behöver. Kanske skulle det kännas helt naturligt efter några år, att inte ta bilen.

Att vara fri.

Min vän journalisten har varit i Colombias huvudstad Bogotá där de har bilfria söndagar varje vecka sedan 1970-talet och där området som är bilfritt bara växer och sprider sig till andra städer som en löpeld.

Daniel Suhonen

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev