Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Behövs det lite Jante för att hålla samman?

Denna bok ger bakgrundsvind i Sverigedemokraternas segel. Men det mest intressanta med boken är försvaret av att vi faktiskt, om ett samhälle ska hålla samman, måste ha en viss grad av Jante, eller det som vi kallar för bruksanda.

Publicerad: 16 maj 2014, 04:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

SocialdemokraternaSverigedemokraterna

En kvinna på Ring P1 uttalade sin förhoppning om att Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna skulle stoppa ”kolonialiseringen av Sverige”. Och på någon av debattsidorna i de fina tidningarna anklagades arbetarrörelsen för att vilja stänga gränserna.

Jag tror att det är anklagelser som socialdemokratin tjänar på. Dels kan de försvara sig mot överdrivna påståenden och därmed höja statusen bland de politiskt korrekta, dels blir de mer attraktiva för socialdemokrater i förskingringen, de som sneglar på SD och känner sig främmande i det som de betraktar som ”sitt” land.

En intervjubok med titeln Motbilder – Om samhällsförändring och migration på mindre orter, utgiven av Länsmuseet i Gävleborg, med text och foto av Maria Vallström och Lennart Engström, får mig att förmoda detta.

Boken är ett försök att genom intervjuer med människor på bruksorter i Gästrikland och Hälsingland beskriva hur människor resonerar inför globaliseringens brutala samhällsomvandling. Boken är ett försvar av bruksandan och tanken att lite Jante behövs i ett samhälle om det ska hålla ihop. Tesen är också att det behövs lika mycket samhällsplanering när ett samhälle demonteras som när det etableras.

Många av intervjuerna speglar på ett utmärkt sätt att vanligt folk har en rätt balanserad syn på utvecklingen. Det finns åtskilligt med nostalgi, men också realism. De flesta av dessa gamla bruksorter – Ljusne, Hofors och Norrsundet – fick sin storhetstid på grund av internationaliseringen. Och när denna nu fortsätter att utvecklas och för oss in i Asiens århundrade är det förstås inte orimligt att några fabriker försvinner i den processen.

Folk verkar acceptera detta. Och inte bara skylla utvecklingen på andra. Det intressanta med boken är dock försvaret av att vi faktiskt, om ett samhälle ska hålla samman, måste ha en viss grad av Jante, eller det som vi kallar för bruksanda. En total individualisering innebär också att de gemensamma projekten riskerar att falla samman.

Boken blir därmed en lågfrekvent och resonerande bakgrundsvind i Sverigedemokraternas segel, liksom socialdemokrater och vänsterpartister som vill att vi ska överge ”jag” till förmån för ”vi”. Det finns en skillnad mellan dessa politiska strömningar, förvisso, men också en likhet. De är partier med bakgrund i den socialkonservativa tradition som bär Rudolf Kjellén och folkhemmets signum, alltså de som sätter kollektivet över klass och individ. Som vill se det goda samhället som en stor familj.

Vi bör beakta att den svenska välfärdsstaten är uppbyggd som en kombination av två grundläggande idéer. Dels som ett stort heltäckande försäkringssystem fotat på en industriell produktionsapparat, där alla arbetar och omfattas av inkomstskyddet. Dels tanken att detta är till för hela folket, den samhälleliga gemenskapen, nationen och medborgarna i kollektiv.

Skillnaden mellan Länsförsäkringar och välfärdsstaten blir då mindre än förr. De har samma nostalgiska bakgrund i Östgöta Brandstod respektive Per Albins folkhem, men bygger i dag på en ren lönsamhetskalkyl ur individuell synvinkel.

Intervjuerna speglar på ett utmärkt sätt att vanligt folk har en rätt balanserad syn på utvecklingen.

Stig-Björn Ljunggren

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev