Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Bara ett parti har båda fötterna på jorden

Det går alltid att gömma undan en jobbig politisk fråga i en utredning. Men inte hur länge som helst. Stefan Löfven blir sannolikt den regeringschef som får ta tag i frågan som inte längre går att begrava.

Publicerad: 8 maj 2014, 06:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Vill man begrava en hyperkänslig politisk fråga tillsätts en utredning. När den är klar skjuter man på frågan i några år. Och så tillsätts en utredning till.

På så vis skapar regeringar, oavsett politisk färg, arbete åt smarta enmansutredare, parlamentariska kommittéer, snabbutredare och inte minst åt långtidsutredare.

En fråga — som utretts och skjutits på av samtliga regeringar de tjugofem senaste åren — är den om välfärdens långsiktiga finansiering.

Stefan Löfven ligger bra till i valet. Han blir sannolikt den förste regeringschef sedan 1990 som inte klarar av att ducka i frågan om hur skola, vård och omsorg ska finansieras på ett samhällsekonomiskt hållbart sätt.

Finansieringsbollen har nämligen skruvats så länge och så hårt att den inte kan undvikas utan att det blir självmål 2018 eller 2022. Socialdemokraterna står inför ett jätteproblem.

En ledtråd finns bland annat i Långtidsutredningen 1999/2000, då Göran Persson regerade:

”Den framtida ekonomiska politiken kommer att tvingas hantera spänningar mellan ett krympande utbud av arbetskraft, ökande behov av vård och omsorg samt växande svårigheter att till fullo kunna finansiera välfärdssystemen via skattesystemet.”

Ungefär där befinner vi oss. Mot sig har nästa regering klen tillväxt, en åldrande befolkning (demografin) samt LO:s krav på mer kvantitet (personal) samt medborgarnas önskan om bättre kvalitet i välfärden.

Nyligen har flera instanser (SKL, Svenskt Näringsliv och Dagens Samhälle) visat att resurserna till välfärden aldrig varit större än nu. Dagens skatter räcker dock inte om kommunerna ska orka möta både demografin och alla krav på höjd standard.

Parallellt med ökade välfärdskostnader växer bördan för de som arbetar. I dag försörjer 100 personer 73 andra. Om femton år måste deras skatter försörja 84 personer.

Om Stefan Löfven vågar se frågan på riktigt lång sikt så upptäcker han att kommunalskatterna riskerar att stiga till 40, 50, 60 eller till och med 70 procent om välfärdssystemen, som vi känner dem i dag, ska bevaras till varje pris.

Ska notan betalas med kraftigt höjda kommunalskatter, ökade statsbidrag, försäkringslösningar, brukaravgifter, privat finansiering eller ransonering av välfärdstjänster?

Och hur påverkas skattebasen; arbetskraftsutbudet, sysselsättningen och antalet arbetade timmar?

Mot den bakgrunden är det inte konstigt att 7 av 10 kommunpolitiker – trots vinstdebatten – tror att andelen privata inslag i välfärden är oförändrad eller ökar på tio års sikt, enligt Demoskop.

”Kommunpartiet” är som bekant det enda parti i Sverige som alltid står med bägge fötterna på jorden.

Parallellt med ökade välfärdskostnader växer bördan för de som arbetar. I dag försörjer 100 personer 73 andra. Om femton år måste deras skatter försörja 84 personer.

Mats Edman, Chefredaktör Dagens Samhälle

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev