Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Jiang Millington: Att värna sårbara och sköra barn är inte på modet i skolpolitiken

Barn med funktionsnedsättningar, sjukdomar och förvärvade hjärnskador offras då skolpolitiken fokuseras på hårdare tag.

Publicerad: 2 juni 2021, 03:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

TrygghetNPFEleverSkolpolitik

Trygghet och studiero är inte samma sak. Det slår den nationella planen för trygghet och studiero fast som regeringen har lagt fram i överenskommelse med Centern och Liberalerna. 

Trygghet handlar om att skolmiljön ska vara fri från kränkningar och hot. Studiero handlar om att skapa förutsättningar för att kunna ta till sig undervisningen. 

Den nationella plan som nu lagts fram tar ett helhetsgrepp för att göra det tydligt att ordning, lugn och trygghet främst handlar om undervisningens utformning och förutsättningar, tillgången till särskilt stöd för elever med särskilda behov och möjligheten för lärare att ha utrymme att bygga tillitsfulla relationer. 

Det är något som funktionshinderrörelsen påpekat sedan den liberala skolreformen 2011. Det var då inkluderingstanken gjordes till norm och skolorna skulle tvingas att lära sig att göra rätt. 

Under tio års tid har det övats på barn med funktionsnedsättningar, sjukdomar och förvärvade hjärnskador och det har inte gått bra. I stället för att öka inkludering och kompetens har de blivit offer i debatten om hårdare tag och bortskämda ungar. 

LÄS OCKSÅ: Mats Reimer: Skolans veto om NPF-utredning drabbar de lågmälda barnen 

Även om de 150 första sidorna i planen poängterar vikten av förebyggande arbete, är det de 150 sidor som kommer därefter som tar allt fokus, helt enligt det narrativ och de politiska vindar som blåser. Att värna sårbara och sköra barn är inte modernt. 

De politiska poängerna tas numera genom att vara tuff och gärna auktoritär. Ta mobilen! Stäng av våldsamma elever! Tvinga dem som bråkar att flytta! Tillåt skolpersonal att lyfta ut bråkstakar! Det är detta som lyfts fram i debattartiklar och intervjuer.

LÄS OCKSÅ: Skolkommunalrådet: ”En elev som förstör för andra måste förflyttas”.  

Med förslag tagna ur sitt sammanhang ser jag ett antal risker i hur den nationella planen för trygghet och studiero kommer att implementeras bland huvudmän, kommuner och skolor:

Risken är överhängande att man nekar fler särskilt stöd eftersom det innebär åtaganden och ansvar som man slipper med de nya förslagen om hårdare tag.

Med anledning av att fysiska ingripanden (fasthållning, inlåsning, dra, släpa, vrida) i princip alltid eskalerar en situation riskerar skolmiljön att bli mer otrygg-. 

Hur kan vi godkänna att våldsmonopolet även ska innefatta skolpersonal som lärare, elevassistenter och bespisningspersonal?

Rektorer ska kunna omplacera stökiga elever i särskilda undervisningsgrupper. Vad har man för bild av dessa grupper med ett sådant förslag? Elever med exempelvis autism, dyslexi eller adhd, behöver förutsägbarhet och lugn i ännu högre omfattning än andra elever. Några få lyckligt lottade av dem får tillgång mindre undervisningsgrupper och specialpedagogisk kompetens. Hur tänker man att det blir i dessa grupper med tillfälligt placerade våldsamma och hotfulla elever?

LÄS OCKSÅ: ”Bygg autismvänliga skolor så att fler elever kan klara målen”  

Slutligen konstateras att anmälningarna till Skolinspektionen ökar och att de flesta rör särskilt stöd och kränkningar, det vill säga mobbning. Även här borde politiker bli djupt bekymrade över att barn far illa i skolan. I stället driver de politiska kampanjer för att lägga ner Barn- och elevombudet och försvåra möjligheten att anmäla skolor. Det är både skamligt och sorgligt. 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Jiang Millington

Krönikör, författare och fristående debattör

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev