”Att tro det bästa men vara förberedd på det värsta”

När Dan Eliasson slutade som rikspolischef blev han chef för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). I veckan skickar MSB ut broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” till 4.8 miljoner hushåll.

Senast en liknande skrift skickades ut för allmän distribution var 1961 då ”Kungliga Civilförsvarsstyrelsen” gav ut broschyren: ”Om kriget kommer – vägledning för Sveriges medborgare”. Därefter fanns informationen i telefonkatalogen.

Den nya titeln på broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” kickar igång min inre filosof. Krig kan jag föreställa mig men vilken kris avses? Är det amorteringstvång i kombination med höjd ränta som plötsligt riskerar att få medborgarna att lämna hus och hem och installera sig i vintersovsäck? Är det ett stundande kaos efter höstens val vi ska gardera oss mot? Eller är det kanske det där inbördeskriget som de som tjatar om systemkollaps jämt varnar för?

Broschyren är en i raden av åtgärder som rustar svensken för oroligare tider. Värnplikten är åter ett faktum. 2015 beslutade regeringen och riksdagen om en permanent militär närvaro på Gotland efter det försämrade säkerhetsläget och ett aggressivare Ryssland. Nu återinvigs öns regemente.

När jag var liten på 1970-talet lekte vi alltid tredje världskriget. Vi ritade krig, drömde om krig. Andra världskriget fanns färskt i de vuxnas minne, kalla kriget pågick och vi ungar var ständigt livrädda att någon makthavare skulle detonera atombomben.

Tiderna förändras men aldrig risken att något oförutsett ska hända. Att tro det bästa men vara förberedd på det värsta är inte fel. Dock är jag skeptisk till om det bästa utbildningsverktyget 2018 är en broschyr.

Mina förväntningar är inte så höga när Eliasson är involverad, inte efter ”Tafsa inte-armbanden” som skulle förhindra våldtäkter på festival.

Apropå den svenska broschyr-fetischismen: vi har knappt hunnit hämta oss från Socialstyrelsens magplask om barnäktenskap, ”Information till dig som är gift med ett barn”. Nog är det då förståeligt om vi förhåller oss skeptisk inför nästa storsatsning.

Hur vet vi att informationen i broschyren stämmer? Tänk om det blir som den amerikanska informationsfilmen ”Duck and Cover” från 1952 som lärde skolbarn att de vid ett sovjetiskt kärnvapenanfall skulle gömma sig under skolbänkarna eller matborden hemma. Än idag kan man inte avgöra om det handlade om naivitet eller ren cynism. Ibland tycks det mindre viktigt att lära medborgarna överlevnad än att låta dem tro sig veta.

Men kanske ligger broschyren ändå i tiden. Prepping – att praktiskt förbereda sig för undergången med konserver och pannlampa – är det nya svarta i hipstersvängen nu när surdegar och hembryggd öl inte längre är lika hett. Broschyren blir något att samlas kring, att bygga en nationsgemenskap på. Den yttre fienden förenar.

Ofta tänker jag att författaren och forskaren Georg Klein hade rätt i sitt bevingande uttryck att svenskar är ett ”fredsskadat folk”. Kanske behöver vi ett krig, eller åtminstone en allvarlig kris, för att få lite råg i ryggen.

Att åtminstone tänka tanken att kriget inte är en omöjlighet kan vara ett första steg att spräcka den svenska trygghetsbubblan.

Anna Ekelund Nachman, journalist, liberal debattör & begravningsentreprenör