Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

lördag08.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Är du strukturdum eller bara rent dum?

Det finns tre slags dumhet som vi konfronteras med i den offentliga debatten. De är den tillfälliga dumheten, den strukturella dumheten samt den rena dumheten. Vi behöver diskutera dumheten i debatten.

Publicerad: 18 maj 2015, 08:07

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Det vanligaste är den tillfälliga dumheten som yttrar sig i form av naiva ståndpunkter eller falska argument. Ofta blandar vi samman detta med att personen som intar en idiotisk ståndpunkt också själv är idiot. Vilket förstås händer, men inte så ofta som vi tror.

Alla måste vi i en diskussion tänka högt utan att reflektera över alla konsekvenser av den åsikt vi driver. Det är ju därför vi har en öppen fri diskussion.

Och att tänka innan vi talar är, för att citera Arne Anka, som att torka oss i ändan innan vi skiter.

Denna slags dumhet hanteras bäst genom att visa respekt för den person som framför något korkat, men vara hänsynslösa mot åsikterna. Det centrala är att vi inte blandar samman den tillfälliga dumheten med den rena dumheten.

Den rena dumheten är nämligen ett resultat av att en del människor har begränsade kognitiva förmågor. Det kan vara en rent biologisk oförmåga – eller lika gärna en självanskaffad idioti. Några är konstant dumma, andra mer tillfälligt.

Fulla människor är bra exempel på den rena dumheten så länge fyllan håller i sig. Där spriten går in, går vettet ut, som ordspråket lyder.

Men vare sig den tillfälliga eller rena dumheten är något stort problem för oss att hantera. Den verkliga nöten att knäcka är det vi kan kalla för ”strukturdumhet”.

Strukturdum är den som i strid med sin intelligens för resonemang som vederbörande vet, eller borde veta, inte är speciellt hållbart.

Exempelvis är företrädare för företag, organisationer och partier oftast strukturdumma. Partisekreterare som ljuger om opinionssiffrorna, direktörer som slirar på försäljningssiffror och arbetsmarknadens olika partsföreträdare som obekymrat skarvar. De säger glatt korkade saker i tjänsten.

Den som är strukturdum kan också vara någon som faktiskt tror på det den säger, fast den borde inse att det inte är hållbart.

Politiska partier har en förmåga att skapa monumentala exempel på strukturdumhet. Valrörelser har samma effekt på partister som en back alkoläsk har på tonåringar.

Men mer påfallande exempel på strukturdumhet är en idrottsupporter som utan att blinka hävdar att bollen var inne, eller att det var frispark, när det gäller deras eget lag, men tolkar det helt precis tvärtom när det gäller motståndarlaget.

Samma gäller de som av religiös övertygelse vägrar acceptera vetenskap och beprövad erfarenhet. Deras förkunnelse är uppbyggd för att ge ständiga undanflykter när verkligheten tränger sig på.

Begreppet ”ideologier” används ibland för att beteckna strukturdumhet på styltor, alltså systematiskt uppbyggt falskt medvetande i någon eller någras tjänst.

Frågan är hur vi ska hantera strukturdumheten?

Lösningen är att inte göra oss ovänner med de tillfälligt dumma, och inte liera oss med de ständigt dumma. Och bekämpa dumhetsstrukturerna - men inte dess fångar.

Politiska partier har en förmåga att skapa monumentala exempel på strukturdumhet. Valrörelser har samma effekt på partister som en back alkoläsk har på tonåringar.

Stig-Björn Ljunggren

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev