Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Äntligen har subventionskalaset fått en prislapp

Arton miljarder mer. Det är enligt en rapport från Hyresgästföreningen vad hushållen i Stockholms län skulle behöva betala om hyresregleringen avskaffades. Äntligen har vi fått en konkret summa på hur mycket hyresgästerna i Stockholms innerstad faktiskt subventioneras av, tja, alla andra.

Publicerad: 25 maj 2015, 03:58

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

HyresrätterStockholm

Utslaget på 350 000 hyresrätter landar vi på cirka 4 000 kronor - per månad. Subventionen är dessutom ojämnt fördelad, för boende i Stockholms innerstad är den ofta dubbelt så stor som för genomsnittet.

Som jämförelse betalade kommunerna i Stockholms län 2013 ut två miljarder kronor i försörjningsstöd, det som tidigare kallades socialbidrag. Ett Stockholmshushåll som lever på försörjningsstöd fick i genomsnitt 8 100 kronor per månad 2013.

Det här kan, och bör, sättas i relation till hyressubventionerna som omräknat i lön motsvarar mellan 6 000 och 8 000 kronor i månaden för ett par i Stockholms län, eller över 10 000 för ett hushåll i Stockholms innerstad.

Hyresregleringen kan därför sägas omfördela betydligt mer än vad försörjningsstödet gör.

Men det är förstås inte bara de ofta mer välbeställda hyresgästerna som staten skänker en extra guldkant i tillvaron. Samma logik gäller även för dem som har haft möjlighet att köpa en lägenhet eller ett hus. Ränteavdraget kostar årligen cirka 30 miljarder, varav lejonparten går till befolkningens allra mest kreditvärdiga percentiler – en ironi givet att syftet med att införa dem i första taget var att ge vanligt folk möjlighet att ta ett lån i ett sedan länge förbisprunget högränteläge.

Det är en stötande politik i båda fallen, i synnerhet som det är de som står utanför stugvärmen som får betala. Ändå vägrar Socialdemokraterna att erkänna det absurda i att försöka bota de snedvridningar som subventionerna orsakar med samma recept som framkallade dem i första ledet:

Om hyresregleringen gör att lönsamheten blir för låg för att byggbolagen ska vara villiga att investera i nyproduktion behövs statliga stimulanser. Om ränteavdragen har bidragit till att pressa upp priserna på bostadsrätter så till den grad att det krävs stora lån måste staten subventionera stora lån. Och så vidare, i oändlighet.

I de mest välbärgade delarna av Sverige lönar sig passivt boende mer än produktivt arbete, ett problem som förvärras och delvis orsakas av den låga räntan. På sikt måste detta mönster brytas, för vårt välstånd är beroende av att högproduktiva individer arbetar och är beredda att ta risker med sina pengar.

Men vad spelar en löneökning på 2 000 kronor för roll om prisökningen per månad uppgår till en normal månadslön, och miljonlån kostar någon tusenlapp efter skatt i ränta? I synnerhet om skatterna på arbete ändå ska höjas?

En rimligare, sundare och värdigare princip vore att beskatta folks arbete i lägre utsträckning, men låta dem betala fullt ut för sin konsumtion.

”Regeringens planhushållning är utan plan, utan hus och utan hållning” sa Jarl Hjalmarsson i en bevingad replikväxling med Tage Erlander.

Hyresgästföreningen lär fortsätta göra vad den kan för att se till att det så förblir. Men de ska ha en eloge för att ha satt en prislapp på subventionskalaset.

En rimligare, sundare och värdigare princip vore att beskatta folks arbete i lägre utsträckning, men låta dem betala fullt ut för sin konsumtion.

Karin Svanborg-Sjövall, vd för tankesmedjan Timbro

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

HyresrätterStockholm

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News