Jiang Millington: Alla människor har rätt till sin historia

Obönhörligt har Dagens Nyheter (DN) släpat fram den smutsiga byken inom adoptionsindustrin under det här året. I mitten av februari publicerades den första artikeln där 20 adopterade i text och video berättar om hur de i vuxen ålder upptäckt att deras adoptioner inte gått rätt till. 

Sammanlagt säger sig DN:s reportrar ha talat med ett hundratal adopterade. Det stora antalet är i sig oerhört men jag fruktade ändå att det skulle bli ännu ett tomtebloss av uppflammad indignation som snart skulle drunkna i den vanliga whataboutismen om att adopterade trots allt fått det så mycket bättre i Sverige – så varför göra en stor grej av det?

Men journalisterna Patrik Lundberg, Josefin Sköld och Alexander Mahmoud har gjort ett gigantiskt researchjobb. De vet att myndigheter och makthavare i decennier haft kunskap om att barn stulits och att mödrar hotats eller lurats att ge ifrån sig sina barn. Att varje tidigare försök att få till en debatt om detta effektivt tystats ned. 

Deras avslöjanden är oerhörda och det första man hade velat se vore en krisplan för de adopterade och adoptivföräldrar och syskon. Vi vet genom forskning att adopterade generellt har signifikant högre psykisk ohälsa än sina biologiska syskon och artikelserien river upp ett virrvarr av svårhanterliga känslor hos många. Men även adoptivföräldrar måste nu uppleva ett fruktansvärt svek när de förstår att de har utnyttjats i en lukrativ trafficking där utsatta och fattiga mödrar förlorat sina barn till internationell adoption.

Det är en stor bedrift att ha tvingat fram den särskilda utredning som Anna Singer, professor i civilrätt med fokus på familjerätt, fått i uppdrag att genomföra. Singer kommer både att behöva ha mod och integritet för att inte väja för obehagliga sanningar som innefattar högt uppsatta makthavare som Moderaternas partiledare Ulf Kristersson, tidigare ordförande för Adoptionscentrum, som är en av de granskade adoptionsförmedlingarna.

Hittills har ett 15-tal artiklar och reportage publicerats i Dagens Nyheter. Läser man kommentarer under artiklarna och diskussioner i sociala medier förstår man hur den här skandalen har kunnat få fortgå ostört i närmare 60 års tid. Varför rota i något som ändå är försent att göra något åt? Varför ska Sverige bekosta en dyr utredning när det är adoptivländerna som varit de korrupta? De adopterade fick det bättre i Sverige, så det spelar väl ingen roll att det inte gick helt korrekt till?

Alla människor har rätt till sin historia. Om man är ett offer för trafficking, om berättelsen om ens liv visar sig vara en stor, fet lögn, då har man rätt att få veta det. Kanske var man inte alls oönskad, oälskad, oplanerad. Kanske blev man aldrig bortvald. Tänk om man var älskad från första stund, precis som kompisarna, vännerna och ens egna barn. För egen del är den möjligheten så läkande och viktig. Jag ser fram emot att ta del av utredningen när den så småningom blir klar.