Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Alla dansar dansen kring guldkalven Staten

I stort sett alla ropar efter mer statlig styrning. Politiker av alla kulörer, storfinansens företrädare och organisationsföreträdare. Alla längtar efter statliga projekt, nationella program och tydligare ledarskap. Dansen kring guldkalven snurrar snabbt. Det skriver Stig-Björn Ljunggren i sin krönika.

Publicerad: 21 februari 2014, 10:35

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Regeringens beslut om att reglera elbolagens nätavgifter så att de i fortsättningen ska vara ”skäliga”, är inte bara ett tecken på att vi har val i höst och att de populistiska tendenserna blir epidemiska, utan det markerar också en betydligt större trend: (åter)centralisering av samhället.

Staten ska rehabiliteras som gravitationscentrum. Så att vi håller oss kvar i vår omloppsbana runt idén om att vi egentligen tillhör ett samhälle.

Vi är nu inne i ett epokskifte där några decennier av försöksverksamhet med decentralisering, lokala initiativ, entreprenörskap i offentlig sektor, avlöses av en period av uppstramning, tydligare pekpinnar och detaljreglering.

I stort sett alla ropar efter mer statlig styrning. Politiker av alla kulörer, storfinansens företrädare och organisationsföreträdare. Alla längtar efter statliga projekt, mer satsningar på branschnyttig forskning, tydligare ledarskap och nationella program, samordningsmän samt statliga riktlinjer.

Den största politiska bluffen på årtionden – det där med att EU ska stå för ”subsidiaritet” – har rämnat sedan det visat sig att projektet innebär detaljreglering av just sådant som sköts bättre lokalt. Typ arbetsmarknadsfrågor och kommunspecifika problem.

Det var en brutal blåsning som förklaras av vår brist på uppmärksamhet, medan en annan problematik nog får skyllas mer på vår egen brist på realism. Vi har nämligen pratat om att riva pyramider och platta ut organisationerna, att bygga nätverk som ersätter hierarkierna. Med ökad professionalisering och understöd av ny teknik skulle det bli möjligt att uppnå en brukarnära flexibilitet och dynamisk mångfald.

Låt hundra blommor blomma och tusen skolor tävla, typ.

Visst, mycket av detta finns kvar och fungerar. Men vad vi ser nu är att nätverk inte behöver vara platta, utan kan ”hierarkiseras”.

I kampen om vad som ska vara vägledande för samhällsorganisationen – ett starkt lokalt självstyre med lokala variationer eller ett nationsnormerat effektivitetssträvande system – visar det sig att det blir mer och mer av nationella riktlinjer. För rättvisans skull. Till priset av devalverad demokrati.

I den politiska världen ser vi hur antalet förtroendevalda minskar och utvecklingen i oligarkisk riktning intensifieras. Partierna har förvandlats till utskott av statsapparaten, som har i uppdrag att till medborgarna erbjuda möjligheten att välja ett slags förtroendevalda chefstjänstemän.

Kanske är partisystemets utveckling från folkrörelse till en medieinducerad, offentlig valfrihetsorganisation också vägledande för hur centraliseringen kommer att påverka valfriheten inom det välfärdsindustriella komplexet.

Valfriheten i vård, skola och omsorg kommer på samma sätt att finnas mellan tydligt definierade alternativ, precis som partierna, där det offentliga tillhandahåller några varianter, större koncerner andra. All i grunden normerade av ett statligt regelverk.

Valfriheten fortsätter att vara stor – men inom snävare ramar.

Partierna har förvandlats till utskott av statsapparaten, som har i uppdrag att till medborgarna erbjuda möjligheten att välja ett slags förtroendevalda chefstjänstemän.

Stig-Björn Ljunggren

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev