Vision: Hot, hat och trakasserier får aldrig bli en del av jobbet

Göteborgs stads rapport om tystnadskulturer bland kommunanställda och hur extremism och organiserad brottslighet drar nytta av dessa har fått stor uppmärksamhet. Tyvärr är problemen väl kända för Visions skyddsombud i staden. 

I rollen som skyddsombud möter vi medlemmar som vänder sig till facket när de inte får rätt stöd från arbetsgivaren. Bakom sjukskrivningar och arbetsskador finns inte sällan medarbetare som utsatts för hot, trakasserier eller personangrepp – men som lämnats ensamma eller fått signaler om att det inte är någon idé att anmäla. För många har tilltron till arbetsgivarens förmåga att hantera situationen och stötta individen brustit. Så sprider sig uppgivenheten, lägger sig som en våt filt över organisationen och bidrar till en tystnadskultur. 

En ny ännu opublicerad undersökning bland drygt 1 400 av Visions medlemmar inom socialt arbete visar att situationen i Göteborg inte är unik. 45 procent av de svarande uppger att de under de senaste tolv månaderna utsatts för någon eller några former av direkta eller indirekta hot, våld, personangrepp eller förtal. För Västra Götalands län är siffran något högre: 48 procent. 

LÄS OCKSÅ: Så kan tystnadskulturen stoppas 

De mest utsatta yrkesgrupperna är socialsekreterare och behandlingspersonal i hvb-hem eller stödboende. Bland dessa har sex av tio varit utsatta de senaste tolv månaderna. Av dem som utsatts svarar enbart drygt var femte att händelsen polisanmälts, och en av fem har fått otillräckligt eller inget stöd av sin arbetsgivare. En fjärdedel vill ha skyddade personuppgifter med anledning av sin yrkesutövning. 

Socialtjänsten har en viktig roll i det brottsförebyggande arbetet, och i debatten ropas det ofta på mer förebyggande insatser för att förhindra att unga i utsatta områden rekryteras av kriminella nätverk. Men för att socialtjänsten ska kunna arbeta förebyggande måste medarbetarna vara trygga och känna arbetsgivarens fulla stöd. Det krävs också en rimlig arbetsbelastning, samt att kravet på förebyggande arbete skrivs in i den nya socialtjänstlagen. 

För att bryta tystnadskulturer som dem i Göteborg behöver det rättsliga skyddet för medarbetarna stärkas och arbetsgivarna behöver agera mer kraftfullt för att motverka hot, våld, personangrepp och förtal. 

Regeringen behöver se över möjligheten till skyddade personuppgifter med anledning av yrkesutövning. Även möjligheten att låta arbetsgivare stå som beslutsfattare i samband med myndighetsutövning bör ses över. 

LÄS OCKSÅ: Malcom Kyeyune: Aktivera statens immunförsvar mot våld och hot som drabbar tjänstemän

Fler arbetsgivare måste polisanmäla hot och trakasserier. Rutiner kring hat och hot måste följas bättre och stödinsatserna för den som drabbas förstärkas. Detta ställer krav på ledarskapet. Chefer måste få rätt förutsättningar att leda arbetsmiljöarbetet och skapa öppenhet kring frågor om hot och våld. 

Medarbetare behöver uppmuntras att anmäla arbetsskador och tillbud. I dag finns en stor okunskap kring arbetsskadeanmälningar, vilket framkommer i rapporten om tystnadskulturer i Göteborg. 

Men framför allt måste hot och angrepp mot tjänstepersoner tas på största allvar. Om rädsla och tystnad får styra handläggningen av ärenden i stället för medarbetarnas professionalism befinner vi oss på ett sluttande plan. Det kan få långtgående konsekvenser i form av en försämrad rättssäkerhet, men också minskad tillit till hela samhället och våra demokratiska institutioner. 

Därför förväntar vi oss att Göteborgs politiker ger frågan om tystnadskulturer högsta prioritet och tillsätter alla nödvändiga resurser för att komma tillrätta med problemen. Hot, hat och trakasserier får aldrig bli en del av jobbet – varken i Göteborg eller någon annanstans. 

Veronica Magnusson, Förbundsordförande Vision

Viktoriya Levin, Huvudskyddsombud Vision Göteborg