Vill ni ha fler hemmasittare i Stockholm?

Det pratas mycket om bråk, stök och våld i våra skolor just nu. Under hösten har en hätsk debatt rasat där vissa förespråkar hårdare tag och konsekvenser för elever som missköter sig. Nästan varje gång en liknande debatt blossar upp nämns elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som ADHD och autism.

Att gå i vanlig skola och ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är ofta väldigt svårt, så som den svenska skolan är organiserad idag. Ofta blir kraven för höga, och ibland resulterar detta i elever som slåss eller uppvisar olika former av problemskapande beteende. Ganska ofta resulterar det i att elever inte orkar gå till skolan alls. Elever med problematisk skolfrånvaro ökar i en oroande takt, och gruppen elever med npf är överrepresenterade i denna grupp.

I Stockholm finns det några resursskolor som tar emot elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det finns säkert en del brister och utvecklingsområden på några av dessa skolor, men för många elever, och deras familjer, är dessa skolor skillnaden mellan kaos och en tillvaro som faktiskt funkar. För några familjer har resursskolorna varit det enda som fått deras barn att gå upp ur sängen om dagarna.

I dessa skolor har man specifik kunskap om just neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och vad man behöver när man har ADHD och/eller autism. Skolorna har pedagoger med särskild utbildning /fallenhet för att jobba just med dessa elever, och flera skolor har mångårig samlad erfarenhet av att ha träffat många elever med denna specifika profil. Skolorna har anpassat sitt pedagogiska upplägg och ofta även lokaler till just denna elevgrupp.

Under 2019 har, av outgrundliga anledningar som ingen tycks kunna redogöra för, de extra pengar som dessa resursskolor får för dessa elever (det så kallade tilläggsbeloppet) minskat drastiskt i Stockholm. Enligt en beräkning gjord av föräldranätverket Barn i Behov har var tredje elev på dessa skolor fått sitt tilläggsbelopp helt indraget under 2019. Detta har resulterat i att tre av resursskolorna i Stockholm (Luna Södra, Luna Bromma samt Svedenskolan) riskerar att få lägga ner. Detta skulle innebära en katastrof.

Nedläggning av flera resursskolor skulle innebära ett stort lidande för de elever som nu har sin trygghet i dessa skolor, samt elevernas familjer. Nästan alltid har dessa elever tidigare skolmisslyckanden bakom sig, och har i och med placering på en resursskola äntligen fått lite lugn och ro så att eleven kan börja lära sig något. Att dra undan denna trygghet skapar så mycket oro och ångest för dessa elever, samt för deras familjer. Förutom detta mänskliga lidande, som kommer att bli mycket stort, skulle det vara samhällsekonomiskt vansinne att lägga ner inarbetade, välfungerande verksamheter som har samlat på sig så mycket kunskap och erfarenheter om en elevgrupp som den vanliga skolan ibland har mycket svårt att möta upp.

Den stora frågan är var de 600 elever som riskerar att drabbas ska gå. Som vindarna blåser just nu, med krav på hårda tag och konsekvenspedagogik, tycks det inte finnas någon plats för elever som har behov av ett mycket lyhört bemötande och specialpedagogiskt tänk när det gäller inlärningen. Ska vi få ännu fler hemmasittare i Stockholm? Är det så politiker och tjänstemän i Stockholm vill ha det? Vid nedläggning av resursskolor är det en överhängande risk att just detta blir resultatet. Se till att detta inte behöver ske!

Maria Bühler, leg psykolog/specialist i neuropsykologi

Anna Sjölund, beteendevetare och handledare

Agneta Björck, verksamhetschef och handledare

Björn Roslund, barn- och vuxenpsykiater, författare

Petra Krantz Lindgren, beteendevetare och föreläsare

Annika Kylberg, skolpsykolog

Annelie Karlsson, specialpedagog och författare

Johan Lundin Kleberg, psykolog och forskare

Kajsa Ivarsdotter, skolpsykolog

Anna Carlsson, pedagog, författare

Sussanne Ljungberg, socialarbetare

Linda Jessica Jensen, beteendevetare och författare

Linda Hallberg, specialpedagog med inriktning på npf