Viktigt låta Ryssland ingå i europeiska gemenskapen

Replik. Historia är en guldgruva. Där kan man finna argument för alla ståndpunkter. Den som söker, finner.

Bevis ges i Axel Odelbergs artikel i Dagens Samhälle ”Skuggan från Ryssland präglar alltid Sveriges försvarsdebatter”. Odelberg kan sägas vandra i spåren av Sven Hedin, som han har biograferat.

Nu citerar Odelberg Zäta Höglund, som i början av 1914 sa att utvecklingen för varje dag för oss närmare världsfreden.

Det var dumt sagt, inte bara därför att vi vet vad som hände sedan under året utan också därför att de vakna iakttagarna hade kunskap om kapprustningarna och spänningarna mellan maktblocken.

Odelberg citerar dock inte i detta sammanhang Sven Hedin som i Ett varningsord beskriver hur det blir i Sverige efter en rysk ockupation.

Hedins skrift kom ut i miljonupplaga, och vad Hedin skrev hade mycket större genomslag än vad Z Höglund sa. Hedins ord syftade till att ytterligare öka rädslan för Ryssland och att bevilja ännu större försvarsanslag.

Första världskriget visade att Sverige inte behövde frukta något från Ryssland. Största fredshotet kom från Sveriges drottning, vissa militärer och vissa akademiker som ville att Sverige skulle gå ut i kriget på tysk sida.

Axel Odelberg sätter in 1914 och 2016 i ett större sammanhang. Han skriver att nu har Ryssland blivit aggressivt och expansivt igen ”som det varit under de senaste 500 åren”.

Låt oss granska historien:

Efter Gustav II Adolfs krig stängdes Ryssland ute från Östersjön. Det blev en inlandsmakt som hade kontakt med havet bara via Vita havet i norr.

Om detta skröt Gustav Adolf, men det är naturligt att Ryssland strävade efter att än en gång nå Östersjön. Det lyckades under tsar Peters tid, men då hade Karl XII ambitionen att krossa den nya ryska staten. I stället blev det svenska stormaktsväldet krossat.

Sedan började Sverige åter ett krig 1741, men även det blev ett misslyckande. Gustav III startade också ett krig som han försökte maskera som ett försvarskrig.

Efter dessa tre svenska anfallskrig under 1700-talet var det inte så märkligt att Ryssland ville ha en lugnare västgräns och därför införlivade Finland i sitt välde.

Därefter följde en av de märkligaste omsvängningarna i svensk politik. Kronprins Karl Johan nådde en överenskommelse med tsar Peter.

Vi fick 1812 års politik. Från fiendskap skulle Sverige och Ryssland vara vänner. Förmodligen är detta den bernadotteska kungaättens viktigaste positiva bidrag i Sveriges historia, kanske främst bland svenska kungars insatser över huvud taget.

1812 års vänskapsfördrag förföll. Det blev visserligen inget nytt krig mellan Sverige och Ryssland, men den svenska ryssrädslan kom tillbaka, inte minst med hjälp av Sven Hedin och drottning Viktoria.

Det finns inte skäl att tala vackert om Putin, Rysslands nuvarande härskare, men Putin är inte evig, och en mycket viktig uppgift måste vara att åter föra Ryssland in i den europeiska gemenskapen.

Ett par av 1900-talets främsta härskare var ryssar, Nikita Chrusjtjov och Michail Gorbatjov. Chrusjtjov därför att han blinkade under Kubakrisen 1962 och Gorbatjov därför att han accepterade att hela det sovjetiska östeuropaväldet avvecklades på fredlig väg.

Sverker Oredsson, tidigare professor i historia, för närvarande ledamot i Lunds kommunfullmäktige för FörNyaLund