Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Vi vill se statliga pengar till funktionshinderområdet”

Varför satsas inga stimulansmedel från staten på områden där insatsen varar som längst och medborgarna mår som sämst, undrar Monica Persson, Föreningen Sveriges socialchefer.

Publicerad: 7 juni 2022, 03:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Monica Persson, ordförande för Föreningen Sveriges socialchefer.

Foto: Mark Harris


Ämnen i artikeln:

SocialtjänstenFunktionsnedsättning

Socialtjänstens ansvarsområden kännetecknas av kunskapsfält där olika kompetens krävs. Individ- och familjeomsorgen uppmärksammas ofta genom trygghetsfrågor eller barns livsvillkor. Den kommunala hälso- och sjukvården, liksom äldreomsorgen, har under de senaste årens pandemi väckt stor uppmärksamhet avseende basala hygienrutiner, bristande resurser och andra svårigheter som får allvarliga konsekvenser för styrning och ledning.

Av samtliga socialtjänstens kunskapsfält har funktionshinderområdet de mest differentierade kompetenskraven då det handlar om myndighetsutövning och insatser både till personer med intellektuella, fysiska, psykiska och/eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, och till personer med omfattande samsjuklighet. Medarbetarnas kompetenskrav är således breda och innefattar gymnasiekompetens, yrkeshögskola och universitet. 

LÄS MER: Rapport: Regeringen dränker kommunerna i pappersarbete - ”Ett fördärv”

Funktionshinderområdet arbetar utifrån både Socialtjänstlagen, SoL, och Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. I sina krav på utformning av insatser är LSS omodern eftersom målgruppernas behov förändrats kraftigt sedan lagen kom 1994. Fler personer får i dag diagnoser med mångfasetterad problematik. Den omarbetning som pågår skjuts återkommande upp och omfamnar inte helheten för målgrupperna. 

Det är inom funktionshinderområdet som samhällsmedborgarna har insatser under längst tid i sitt liv. Vi vet också att dessa målgrupper har sämre psykisk och fysisk hälsa än genomsnittet. De har livslånga insatser i form av boende, olika slags sysselsättning men också boendestöd under delar av eller hela sitt liv. En del pendlar mellan insatser i kriminalvård, rättspsykiatri och kommunal funktionshinderverksamhet. 

Inom detta kunskapsfält har samhällets aktörer möjlighet att arbeta med kontinuitet och långvariga kontakter och har mycket stor påverkansmöjlighet och avgörande betydelse i människors hela liv. 

Vi vet att stigma och självstigma är ett stort problem i dessa grupper. Bostad, arbetsmarknad och aktiv fritid är ständigt aktuella frågor, vilket syns såväl i FN:s deklarationer som i program runt om i kommunerna. Samtliga dessa områden skulle kunna uppmärksammas politiskt för att leva upp till deklarationer om mänskliga rättigheter. Att staten gör stimulanssatsningar borde ur dessa perspektiv vara självklart. 

I stället ser vi att funktionshinderområdet inte särskiljs från övriga kunskapsfält inom socialtjänsten. Undersköterskeutbildningen ändras utan att man säkerställer att den specialpedagogiska kompetensen erbjuds för den yrkesgrupp som ska arbeta inom funktionshinder, trots att Socialstyrelsen visar på bristande kompetens i landets bostäder med särskild service inom LSS. Högskoleutbildningar har få eller inga kurser med funktionshinderperspektiv. 

Satsningar som enbart riktas till äldreomsorgen skulle också vara värdefulla för funktionshinderområdet. Exempel på det under 2022 är statliga satsningar gällande kontinuitet för att minska antalet timvikarier och stöd för återhämtning efter pandemin. Avsaknaden av statliga satsningar och politiskt intresse riskerar att befästa bilden av utanförskap och att inte vara delaktig i samhället för den målgrupp som under längst tid i sitt liv är beroende av samhällets insatser. 

Hur kan det komma sig att så lite statliga stimulansmedel satsas inom det område där kommuninvånaren har de längsta och mest kostsamma insatserna från välfärdsinstitutionerna, där staten påpekat kompetensbrist och där vi vet att hälsan hos medborgarna är sämre än genomsnittet?  

FSS vill se att funktionshinderområdet blir ett politiskt intresseområde för att säkra alla människors levnadsvillkor, att staten tar på sig ett ansvar för att säkerställa utbildningar med rätt kompetens och att statliga stimulansmedel riktas till funktionshinderområdet. 

Monica Persson
Ordförande för Föreningen Sveriges socialchefer

 

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev