Vi är skyldiga alla barn ett bra sportlov

Skillnaden mellan fattiga och rika i Sverige är större än på flera decennier, det märks i samhället i allmänhet och i skolan i synnerhet. Inte bara genom stor skolsegregation, utan också för elever som går i samma skolor. Och sällan märks det så väl som under loven. Tydligast är det under det långa sommarlovet, men även under de andra ledigheterna är skillnaderna stora.

Nu i sportlovstider njuter ett barn av skidor och pudersnö i Chamonix, ett annat barn fördriver lovet på skolans fritidshem och ett tredje är hemma med sin arbetslösa förälder. Barn med arbetslösa eller sjukskrivna föräldrar har i dag inte automatiskt rätt till plats på fritidshem utan det krävs en bedömning av kommunen.

När vi pratar om jämlikhet i skolan pratar vi sällan om fritids, men för många barn som inte är med i några föreningar bjuder fritids på den kanske viktigaste möjligheten till organiserad motion, till exempel att lära sig åka skridskor eller skidor, utanför skolidrottens få timmar. Fritids kan också vara en arena som bidrar till att fler barn hittar till föreningslivet.

Nästan en halv miljon barn är inskrivna på över 4 000 fritidshem i Sverige. Det är ungefär 130 000 fler elever som går i fritidshem än i gymnasieskolan och de yngre barnen kan gå fler timmar i fritidsverksamhet än i obligatorisk skola under en dag. Antalet barn per anställd är väldigt olika mellan olika fritids och kommuner. I riket i snitt är antalet barn per anställd 12,3 medan det i exempelvis Filipstad bara är 7,7 barn per anställd.

Efter signaler om kvalitetsbrister och alltför stora skillnader mellan fritidshem beslutade regeringen 2016 att ge fritidshemmet en egen del i läroplanen. Fritidshemmet har fått ett allt tydligare uppdrag som pedagogiskt komplement till skolan och ett uppdrag som särskilt fokuserar på barnens sociala och kreativa utveckling genom lek och aktiviteter.

För många som arbetar på fritids är det dock svårt att hinna arbeta läroplansstyrt på grund av en begränsad planeringstid. Enligt en utvärdering som presenterades av Skolverket i december 2018 har tre fjärdedelar av personalen tre timmars planeringstid eller mindre per vecka, jämfört med en grundskolelärare som har i genomsnitt 12 timmar i veckan. Vissa har ingen planeringstid alls.

Samtidigt har enbart en fjärdedel, 24 procent, av de anställda på fritids behörighet att undervisa. Något som hänger ihop med att 83 procent av rektorerna tycker att det är svårt att rekrytera fritidspedagoger och lärare i fritidshem. Dessutom svarade 36 procent av personalen att de inte fått någon kompetensutveckling kring läroplansdelen för fritidshemmet.

Just nu sitter en utredare och analyserar vilka utvecklingsområden som finns i fritidshemmet och ska vid behov föreslå åtgärder för att öka kvaliteten och likvärdigheten och för att stärka fritidshemmets kompensatoriska uppdrag. Det betyder på vanlig svenska att hon ska titta på hur alla fritids i Sverige kan bli bra fritids som har en meningsfull verksamhet där barnen utöver att ha roligt också kan lära sig mycket, men hon kan också komma att titta på vem som har rätt att gå på fritids.

Barns uppväxtvillkor är helt avgörande för hur de lyckas senare i livet. Det är därför dags att bra fritids för alla blir en politisk fråga. Vi är skyldiga alla barn bra fritidshem, i norr som i söder. För alla som går dit efter skolan, men ännu mer för de som är där hela lovet.

Annika Hirvonen Falk, skolpolitisk talesperson (MP)