Emma Wange: Vem har gett mellanchefen omöjliga förutsättningar?

Att fackförbundet för chefer, Ledarna, rycker ut till chefernas försvar är föga förvånande. Mer förvånande är deras ordförande Andreas Millers argumentation.

I sin replik skriver han att man, som jag i min ursprungliga text gjorde, inte ska peka ut chefer som bra eller dåliga ledare. I stället bör vi diskutera vilka förutsättningar som finns i organisationen för verksamma chefer och om dessa hjälper eller stjälper chefer att vara goda ledare. Helst ska vi diskutera förutsättningarna för de chefer som har personalansvar för 40 till 60 medarbetare. De som ofta tvingas hantera arbetsuppgifter som inte ligger i chefsuppdraget, som att laga trasiga möbler eller vattna blommor. 

LÄS OCKSÅ REPLIKEN: ”Fokusera på chefens förutsättningar”
LÄS OCKSÅ: Emma Wange: De informella ledarna döljer chefernas inkompetens 

Ja, låt oss prata om dessa mellanchefer och varför Ledarna inte vill diskutera hur det kommer sig att deras arbetsmiljö, precis som ett otal medarbetares, brister. Och hur det kommer sig att mellancheferna så ofta får ta sig an ett antal extra arbetsuppgifter för att få verksamheten att fungera. 

Allt det här beror ju på att andra chefer, högre upp i hierarkin, har bestämt att det ska vara så. Visst, de kan i sin tur skylla ifrån sig på andra chefer eller de politiker som fastställer budgeten. Men politiker lägger sig sällan i hur förvaltningen ska organiseras i detalj. Inte heller bestämmer de att villkoren ska vara ännu sämre inom kvinnodominerade arbetsområden som vård och omsorg. Det har mer att göra med förvaltningskultur och dåligt ledarskap.

LÄS OCKSÅ: Nya sjukhuschefen: ”Det går inte att förlita sig på eldsjälar”

För när mellanchefen har fullt upp med att byta glödlampor och fixa kopiatorn är det någon annan medarbetare som ofta tar över de uppgifter som inte hinns med. De lappar och lagar och får synbart en haltande verksamhet att fungera. För även chefer kan ta på sig rollen som en informell ledare för att dölja inkompetensen hos sina chefer. 

Därför är det informella ledarskapet inte bra, som jag skrev i min krönika. Samma text där jag framförde vikten av en kontinuerlig och verksamhetsnära ledarskapsutveckling. 

Med detta sagt kommer vi ändå inte ifrån att vi även måste prata om chefer som individer. I synnerhet om de som inte förbättrar arbetsmiljön – trots att de både har makt och befogenhet att ändra på den.