Varför portas Medborgerlig Samling från Pride?

Medborgerlig Samling (MED), som är ett liberalkonservativt parti, ansökte i mitten av maj om att få närvara som utställare på Stockholm Prides festivalområde den 1-4 augusti. Både Stockholm och Göteborg Pride växlar i år upp till att bli Europride, vilket innebär att arrangemanget blir extra stort. För MED:s del skulle närvaro som utställare innebära många möten med sympatisörer och potentiella väljare.

Nyligen, efter många veckors dröjsmål, kom dock beskedet från Stockholm Prides styrelse att MED inte är välkommet som utställare, ej heller i paraden. Styrelsen anser nämligen att vi inte ”till fullo lever upp till Stockholm Prides värdegrund”. I den så kallade värdegrunden står det bara att Stockholm Pride ställer sig bakom Europakonventionen, att organisationen arbetar för att stärka HBTQ-personers rättigheter och tar avstånd från all form av diskriminering, samt att Stockholm Pride är solidarisk med andra rörelser som arbetar i denna anda.

I livsstilsfrågor har MED en mycket frihetlig syn och ställer sig helt bakom homo- och bisexuellas och transpersoners rättigheter, både i Sverige och i andra länder, där stödet kan behövas än mer. Motstånd mot diskriminering och att det är ens kunskaper och kompetens som betyder någonting, inte vem man är, finns i partiets DNA. Med sådana utgångspunkter ser vi det som självklart att träffa väljare på Stockholm Pride.

Att det finns ett ”HBT-etablissemang” som driver en agenda som står samtidens vänster och politiska rörelser som Feministiskt initiativ och Vänsterpartiet nära är något som många har märkt av. Pridestyrelsens beslut innebär att ett stort gap slås upp mellan å ena sidan detta etablissemang, som helt uppenbart har kidnappat HBT-organisationerna, och å andra sidan oss som avskyr identitetspolitik, men däremot gillar lika rättigheter och en fri debatt.

En partikollega till mig, Alexander Bard, invigningstalade vid Stockholm Pride år 2013. För egen del har jag aktivt drivit frågor om lika rättigheter för personer inom HBT-gruppen under 20 års tid. I dag är tydligen varken Alexander Bard eller jag välkomna på Stockholm Pride. Hur kunde det bli såhär?

Att Stockholm Pride tar emot ett stort stöd från bland annat Stockholms stad gör det hela än mer problematiskt. Skattebetalarna tvingas bidra till arrangemanget och staden draperas i regnbågsflaggan för att visa stödet, samtidigt som arrangören utestänger partier som på något sätt anses strida mot en vänsterideologiskt tolkad värdegrund. Hur ställer sig Stockholms stad till detta? Och alla de företag som sponsrar evenemanget? Vad säger ni?

Det är tydligt att Stockholm Pride har hamnat i händerna på ängsliga och intoleranta krafter, med väldigt totalitär syn på vad som ligger inom ramarna för den kortfattade så kallade värdegrunden. Sprickan som vi hittills har sett inom HBT-rörelsen mellan doktrinär vänster och alla andra, som inte har någonting emot åsiktsutbyten, har vidgats till en klyfta. Var detta slutar återstår att se.

Ilan Sadé, partiordförande, Medborgerlig Samling