Varför betala miljarder för onödiga benbrott?

Precis som tidigare år fylldes våra akutmottagningar nu i vinter av personer som drabbats av frakturer till följd av snö och halka. De armar, ben, axlar och handleder som brutits leder till långvarig konvalescens och sjukskrivningar. I år har många dessutom fått vänta längre än vanligt på hjälp, eftersom vården av patienter med covid-19 har prioriterats. Trycket på vården hade dock kunnat minska om frakturer som beror på osteoporos hade förebyggts.

Var femte minut råkar en person ut för ett benbrott på grund av oupptäckt osteoporos. Men patienterna får i de flesta fall varken utredning, diagnos eller behandling.

Varför fungerar inte osteoporosvården? Varannan kvinna över 45 år och var fjärde man är drabbade av sjukdomen, men fortfarande gipsas människor och blir hemskickade utan remiss för vidare utredning av eventuell osteoporos – trots att varningssignalerna borde tjuta i sjukvården när de gipsar en kvinna eller man över 45 år. Hur kan detta få fortsätta?

Sjukdomen är enkel att diagnostisera – en bentäthetsmätning är det enda som behövs. Kunskap om osteoporos finns i ett ”Nationellt kliniskt kunskapsstöd” som är tillgängligt för alla inom hälso- och sjukvården. Detta dokument uppdaterades nyligen och där kan man få kunskap och kompetens om hur man tar hand om patienter med frakturer. Då kanske vi undviker att det blir ett lotteri för alla drabbade huruvida de får en utredning och en eventuell diagnos.

Det är inte värdigt ett land som Sverige att en av de absolut största folksjukdomarna sköts så undermåligt att patienterna inte ens blir utredda. Många hamnar i stället i återfrakturregistret med nya frakturer.

Varför får detta slöseri med samhällsresurser fortgå? Vi vet att medicin mot osteoporos är billig och effektiv och innebär 50 procents minskad risk för ett nytt benbrott. Ändå har 85 procent av patienterna med en osteoporosrelaterad fraktur ingen behandling. En fraktur var femte minut innebär 100 000 benbrott per år som orsakas av osteoporos och leder till 450 000 vårddygn per år. Endast stroke kräver fler vårddygn. Socialstyrelsen klassificerar osteoporos som ett tillstånd med stor till mycket stor svårighetsgrad.

Vår fråga till sjukvårdspolitiker och tjänstemän är därför: Varför låter ni det här få fortsätta, hur svårt kan det vara att se till att personer över 45 år som får frakturer remitteras för en enkel utredning av eventuell osteoporos?

Mai Bergström, ordförande Osteoporosförbundet

Anita Sandström, vice ordförande Osteoporosförbundet