”Vården förtjänar bättre styrning”

Vården förtjänar bättre styrning. Det är uppenbart att många regioner är för små för sitt uppdrag. Det är också uppenbart att regionerna prioriterar olika. Därför är det bra att regeringen så tydligt markerat att den ska utreda för- och nackdelar med ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården. Läkarförbundet vill gärna vara med och bidra till utredningsarbetet. 

Många av problemen i vården är akuta och att förändra huvudmannaskap tar tid. Det är därför angeläget att den kommande utredningen får möjlighet att lägga fram förslag genom delbetänkanden och att andra viktiga reformprocesser kan få fortsätta parallellt med utredningen.

LÄS MER: Lista: Här saknar regioninvånarna förtroende för vården  

Det är till exempel viktigt att den utredning som ska se över statens samverkan med kommuner och regioner (Dir. 2022:89) får fortsätta. Nuvarande ordning där staten använder Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, som mellanhand för reformer i sjukvården är problematisk. SKR är en intresse- och arbetsgivarorganisation utan demokratisk insyn.  

Det finns många förbättringar av styrningen som kan och bör genomföras innan frågan om huvudmannaskapet avgörs. På många områden innebär dessa förbättringar att staten tar ett större ansvar än i dag. 

• Primärvården. Riksdagen har i bred enighet beslutat om en reform för god och nära vård. Men i regionerna händer det för lite. Nu går utvecklingen i stället åt fel håll, visar Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. I Sverige har runt 25 till 30 procent av befolkningen fast läkare i primärvården. I flera europeiska länder är samma siffra närmare 100 procent. Läkarförbundet vill ha en lagstiftning som innebär att alla invånare i hela landet listar sig på en fast läkare i primärvården som de själva har valt.

• Kompetensförsörjningen. I dag ansvarar staten för grundutbildningen av läkare medan regionerna ansvarar för allmäntjänstgöring, bastjänstgöring och specialiseringstjänstgöring. Tyvärr tar för få regioner tillräckligt stort ansvar. De verkar lita på att andra regioner ska utbilda läkare som de kan rekrytera. Resultatet är brist på tjänster för allmäntjänstgöring år efter år och brist på specialistläkare i 21 av 21 regioner. Staten behöver ta ansvar för samtliga delar av läkarnas utbildning, för att säkra kompetensförsörjningen nationellt. 

• Fortbildningen. Läkares fortbildning är en fråga om säkerhet för patienterna och en förutsättning för en god arbetsmiljö för läkarna. Fortbildningen för läkare släpar dock kraftigt efter de faktiska behoven. Det finns redan ett riksdagsbeslut om att regeringen ska se över möjligheterna till nationellt reglerad fortbildning, som de nuvarande regeringspartierna står bakom. Det är dags att genomföra det. 

• Den digitala kommunikationen. Det saknas gemensamma standarder för de digitala strukturerna i regionerna och det får till följd att det till exempel är svårt att kommunicera mellan system och över regiongränser. Det innebär en risk för patientsäkerheten och för läkarnas arbetsmiljö.

Statens styrning behöver samtidigt bli mer strategisk och långsiktig. Det måste bli slut med pressmeddelandepengar – öronmärkta statsbidrag som försvinner lika fort som de kommer, innan kommuner och regioner ens hunnit analysera var pengarna skulle göra bäst nytta. 

Vi föreslår att sjukvården får en styrning som mer påminner om hur staten styr forskningspolitiken, försvaret och infrastrukturinvesteringarna, där regeringen lägger fram ramar för flera år i taget, och planeringen förankras med myndigheter, organisationer, regioner och kommuner. Med långsiktighet kan reformer få en chans att göra skillnad. Det behöver vården.

Sofia Rydgren Stale
Ordförande i Läkarförbundet