Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Vänsterpartiet: Vem i välfärden ska bli mer effektiv?

Vi behöver en ärlig debatt om vad som är faktiska effektiviseringar i välfärden – och vad som i stället bör kallas vid sitt rätta namn – nedskärningar, skriver vänsterpartisterna och oppositionsborgarråden i Stockholm Clara Lindblom och Torun Boucher.

Publicerad: 16 december 2021, 04:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

”När det ska effektiviseras i verksamheterna är risken överhängande att det i stället leder till färre vikarier eller vakanshållningar av anställningar i förskolan, skolan eller i äldreomsorgen,” skriver Clara Lindblom och Torun Boucher.

Foto: Jessica Segerberg


Ämnen i artikeln:

EffektiviseringNedskärningarVänsterpartietVälfärd

Kan personalen i äldreomsorgen sköta om de äldre på ännu mindre tid? Kan lärarna arbeta snabbare? Kan personalen i förskolan klara större barngrupper? Man skulle kunna tro det med tanke på hur många kommuner som kräver att verksamheterna varje år ska effektivisera sig. Men vi menar att det är hög tid att ifrågasätta de generella effektiviseringarna och utvärdera hur de faktiskt påverkar invånarna.

Många kommuner använder sig av så kallade generella effektiviseringar. Det innebär att verksamheter får generella sparkrav utan att politikerna sänker kraven på vare sig kvalitet eller omfattning. För ”sparkrav” vill ju ingen politiker gå ut med, så man använder ordet ”effektivisering” i stället. Som för att antyda att det handlar om hushållning av pengar – inte om ytterligare nedskärningar.

LÄS OCKSÅ: S: Samhällsfarligt att prioritera ned äldreomsorgen

Det som gör sparkravet ”generellt” är att politikerna inte säger vad verksamheterna ska kunna spara på. De ska bara göra samma sak och minst lika bra som förra året, fast med mindre pengar. Så i början av året får alla verksamheter lite mindre pengar än vad de hade året innan. Sedan – om de har tur – får de tillbaka ett litet tillskott som brukar kallas ”satsning” eller en höjning av pengen/schablonen. 

Problemet är bara att tillskottet inte alltid täcker upp för nedskärningen som gjordes från början. Och ännu oftare räcker det inte till höjningar av lokalhyror och löner som stiger varje år. 

Så även om politikerna går ut och säger ”nu satsar vi på välfärden” har verksamheterna mindre pengar att röra sig med än året innan. Eller i varje fall mycket mindre än vad politikerna säger att de satsar. Det är oärligt.

Dessutom är det oklart i vilken grad kraven på effektivisering baseras på faktamässigt underbyggda analyser av vad som är möjligt att göra mer effektivt, till exempel till följd av teknisk utveckling, nya arbetsmetoder som tagits i bruk eller tydligt minskade behov. 

Det är inget bra eller trovärdigt sätt att styra välfärden på.

Vi vill hävda att även om det i dag verkar råda en bred politisk samstämmighet om att kommunernas välfärd är underfinansierad behövs mer än någonsin en ärlig debatt om vad av det som kallas generella effektiviseringar som är faktiska effektiviseringar – och vad som i stället bör kallas vid sitt rätta namn, nämligen nedskärningar.

För när det ska effektiviseras i verksamheterna är risken överhängande att det i stället leder till färre vikarier eller vakanshållningar av anställningar i förskolan, skolan eller i äldreomsorgen, som gör att de redan anställda måste jobba hårdare för att klara målen och bevara kvaliteten. I många välfärdsverksamheter finns nämligen inget kvar att effektivisera. 

Clara Lindblom
Oppositionsborgarråd (V) Stockholms stad

Torun Boucher
Vikarierande oppositionsborgarråd (V) Stockholms stad

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev