Urholkade pensioner försämrar välfärden

Vi går åter mot ljusare tider, men inte när det gäller pensionerna. Att pensionärerna drabbas hårt när pensionerna krymper är lätt att förstå. Något som däremot sällan uppmärksammas i pensionsdebatten är att det också drabbar kommuner och regioner. Sämre pensioner riskerar nämligen att sänka skattekraften, vilket både försämrar förutsättningarna att utveckla välfärden och möjligheten att konkurrera om framtidens arbetskraft.

2003 pensionerades den första årskullen i det reformerade pensionssystemet. Sedan dess har den allmänna pensionen minskat från 61 till 49 procent av lönen. Halva lönen i pension är alltså redan verklighet, och det ser inte ut att bli bättre för framtidens pensionärer. Snarare kan vi förvänta oss en allmän pension ned mot 40 procent av lönen.

När den allmänna pensionen minskar ökar tjänstepensionens betydelse. Urholkningen av den allmänna pensionen påverkar även tjänstepensionsavtalen inom olika branscher. Fram till början av 2000-talet skilde sig avtalen mycket från varandra. Därefter började de succesivt likna varandra allt mer, vilket gav likvärdiga villkor för alla parter. En anställd som bytte jobb bibehöll sina tjänstpensionsförmåner och arbetsgivarens kostnad förblev densamma. På så vis utjämnades konkurrensvillkoren om arbetskraften.

Nu slår pendeln tillbaka. Inom flera branscher sätts en allt större del av lönen av till tjänstepension, antingen generellt eller som en särskild deltidspensionspremie. Dessa premiehöjningar har huvudsakligen skett inom privat sektor där merparten anställda är män. Motsvarande höjningar har dock lyst med sin frånvaro för kommun- och regionsanställda, där de flesta är kvinnor.

Utvecklingen är bekymmersam. Större skillnader i tjänstepensionsavtalen riskerar vidga pensionsgapet mellan kvinnor och män som redan idag uppgår till i genomsnitt 65 000 kronor per år. Om exempelvis en regionanställd sjuksköterska och en gruvarbetare har samma lön under hela yrkeslivet kan skillnaden i tjänstepension bli hela 140 000 kronor per år.

Kommuner och regioner har dessutom svårt matcha nivån på tjänstepensionerna i privat sektor. Inom tre år förväntas kommuner och regioner behöva ett tillskott på minst 43 miljarder kronor för att upprätthålla dagens kvalitet på verksamheten. Ett resursbehov som knappast blir mindre när skatteintäkterna minskar till följd av fallande pensioner. Resultatet blir underfinansierad välfärd och svårigheter för kommuner och regioner att rekrytera kvalificerad personal som kan få högre löner och tjänstepensionsavsättningar hos privata arbetsgivare.

För fackförbundet Forena är det uppenbart att pensionssystemet behöver uppgraderas. Därför föreslår vi i vårt pensionspolitiska program, Pensionsreform 2024, en höjning av både pensionsåldern och pensionsavgiften. Genom att höja pensionsavgiften kan den planerade höjningen av pensionsåldern ske i ett lägre tempo som ger bättre framförhållning och planeringsmöjligheter för anställda och arbetsgivare.

Vi föreslår också att tjänstepensionsavsättningar ska beskattas med arbetsgivaravgift i stället för med särskild löneskatt. Det skulle innebära att även den del av lönen som sätts av till tjänstepension blir pensionsgrundande för den allmänna pensionen. Därmed höjs den totala pensionen med mellan 800 och 2 000 kronor per månad för en person med genomsnittslön. Dessa reformer minskar samtidigt pensionsgapet mellan kvinnor och män, och stärker skattekraften för kommuner och regioner.

Håkan Svärdman, samhällspolitisk chef, Forena