Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Undermålig jämförelse bidrar inte till ökad trygghet

Anspråket i SKR:s och MSB:s rapport ”Öppna jämförelser: trygghet och säkerhet 2020” att mäta och rangordna tryggheten i landets 290 kommuner är närmast befängt och saknar helt vetenskapligt värde, då underlaget bygger på en sammanställning av tveksamma eller i sammanhanget direkt olämpliga data, skriver bland andra generalsekreteraren för Stiftelsen Tryggare Sverige och sju kommunstyrelseordförande.

Publicerad: 19 mars 2021, 04:05

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Antalet anmälda brott är en direkt olämplig indikator för att bedöma tryggheten, menar debattörerna.

Foto: Johan Nilsson/TT


Ämnen i artikeln:

TrygghetSKRKommuner

Under de senaste veckorna har frågor som rör säkerhet och trygghet diskuterats extra flitigt i många kommuner. Bakgrunden är en ny rapport från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) vid namn ”Öppna jämförelser: trygghet och säkerhet 2020”.

I rapporten, som syftar till att stimulera till förbättringsarbete och ökad effektivitet, rangordnas kommunerna utifrån fyra indikatorer; antal personskador (främst fallolyckor bland äldre), utvecklade bränder (endast byggnadsbränder) samt anmälda stöld- och tillgreppsbrott respektive anmälda våldsbrott.

Dessa indikatorer ska enligt SKR ses som en sammanvägd bedömning på “eländet” i en kommun ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Eftersom indikatorerna presenteras under rubriken ”Trygghet och säkerhet” är det emellertid högst förståeligt att både journalister, sociala medier och kommunerna själva snarare uppfattar rapporten som ett ”trygghetsmått”.

Hur väl uppfylls då rapportens syfte och är resultaten rättvisande för Sveriges kommuner? Det enkla svaret är att rapporten helt missar målet och att det sammanvägda trygghetsmåttet är direkt missvisande.

Tillvägagångssätten kan i allt väsentligt liknas vid sporten modern femkamp, där väsensskilda idrotter som fäktning, pistolskytte, simning, terränglöpning och hästhoppning blandas och vägs samman för rangordning och prispall. Tryggheten låter sig svårligen behandlas på samma sätt.

Därtill är antalet anmälda brott en direkt olämplig indikator för att bedöma tryggheten. Få anmälda brott kan förvisso indikera en låg brottslighet. Det kan också betyda att kriminella har ett så starkt inflytande på de som bor, vistas och verkar i en kommun att många är rädda för att polisanmäla de brott de utsätts för. Dessutom är den statistik som presenteras i rapporten föråldrad och avser uppgifter från år 2019.

Rapporten rangordnar också kommunerna efter ”otrygghet och oro”. Uppgifterna har inhämtats från SCB:s medborgarundersökning 2019. Svarsfrekvensen var cirka 41 procent, vilket betyder att kunskap saknas om vad 59 procent av respondenterna skulle ha svarat, vilket gör svaren mycket osäkra.

Mot bakgrund av vad som redovisats ovan är anspråket på att mäta och rangordna tryggheten i landets 290 kommuner närmast befängt och saknar helt vetenskapligt värde. Rapporten bygger på en sammanställning av tveksamma eller i sammanhanget direkt olämpliga data och har därmed stora problem att på ett meningsfullt sätt besvara komplexa frågor om vilka kommuner som är ”trygga och säkra”.

I värsta fall leder detta till att kommuner svartmålas eller till och med förtalas. Ett exempel är Borgholm som i rapporten beskrivs inneha plats 232 på ”trygghetsskalan”. Enligt polisens omfattande lokala trygghetsundersökningar har emellertid Borgholm mycket låga nivåer av brott och ordningsstörningar. Och denna positiva situation har konstaterats under 20 år! Borgholm är alltså ingen kommun med stora problem vad gäller kriminalitet som man kan förledas att tro med anledning av rapporten. Det finns många fler sådana kommunexempel.

Sammanfattningsvis ger rapporten ingen vägledning för kommunerna i deras brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete. Denna typ av undersökning skapar turbulens och motsättningar och riskerar att politiker vidtar åtgärder som kan bli kontraproduktiva och i sin tur skapa ännu mera oro och turbulens.

SKR och MSB har många viktiga uppgifter. Tretton års erfarenhet av ”Öppna jämförelser: trygghet och säkerhet” visar dock att arbetet med att ta fram den rapporten inte bör vara en av dem.

Magnus Lindgren, generalsekreterare,  Stiftelsen Tryggare Sverige

Kjell Elefalk, senior rådgivare, Trygghet och Management AB

Carina Gullberg, kommunstyrelsens ordförande (S)  Gullspång

Mikael Jeansson, kommunstyrelsens ordförande (S) Tingsryd

Jonny Jones, kommunstyrelsens ordförande (C) Rättvik

Mathias Lindquist, kommunstyrelsens ordförande (S) Munkfors

Johanna Odö, kommunstyrelsens ordförande (S) ​​​​​​​Norberg

Lars Rosander, kommunstyrelsens ordförande (C) ​​​​​​​Hultsfred

Marino Wallsten, kommunstyrelsens ordförande ​​​​​​​(S) Fagersta

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

TrygghetSKRKommuner

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev