”Undanta Kommuninvest från riskskatten, annars drabbas välfärden”

Regeringen presenterade förra veckan ett uppdaterat förslag om en så kallad riskskatt för banker och andra kreditinstitut. Förslaget är nu ute på en snabb remiss med deadline 18 juni.

Trots skarp kritik från kommunsektorn omfattar även det nya förslaget det kommunala samverkansverktyget Kommuninvest. Detta bolag, som ägs och garanteras av 292 kommuner och regioner, arbetar för att utan vinstsyfte ge billiga och stabila lån till välfärden. 

LÄS OCKSÅ: ”Låt inte riskskatten bli ett dråpslag mot välfärden” 

Konsekvenserna skulle bli drastiska. Kommuninvests årliga driftskostnad ligger på cirka 260 miljoner kronor. Skatten skulle uppgå till cirka 280 miljoner kronor för 2022 och cirka 330 miljoner kronor från 2023 och framåt. Det rör sig alltså om långt mer än en fördubbling av kostnaderna.

Eftersom Kommuninvest arbetar utan vinstsyfte skulle detta direkt leda till högre låneräntor för kommuner och regioner. Det skulle i sin tur ge en markant fördyring av investeringarna i välfärden: i förskolor, skolor, äldreboenden, vårdcentraler, sjukhus etcetera. Hårdast skulle de små och medelstora kommunerna drabbas. De har som regel inga egna marknadsprogram eller några möjligheter att få rimliga villkor hos bankerna – och skulle därför tvingas bära en stor del av räntehöjningarna.

LÄS OCKSÅ: Annika Wallenskog: ”Staten visar brist på kunskap - dags att man lär sig”

Vid en närmare granskning av regeringens underlag – ett utkast till lagrådsremiss – blir det uppenbart att hela denna fråga nu hamnat i en mycket märklig situation. Det är nämligen så att regeringen i underlaget för en indirekt argumentation för att Kommuninvest faktiskt inte borde betala skatten. 

Det huvudskäl som anges till införandet av skatten är att beskattningen av kreditinstitut som vid en finansiell kris riskerar att orsaka väsentliga indirekta kostnader för samhället bör öka. 

Men enligt regeringens egen expertmyndighet, Riksgälden, är Kommuninvest inte ett sådant institut. På Riksgäldens lista över de nio svenska institut som bedriver verksamhet som är kritisk för det finansiella systemet, vilken återges i underlaget, finns Kommuninvest inte med. I stället omfattas Kommuninvest av det som kallas för förenklade skyldigheter. Riksgälden kan endast fastställa den statusen för kreditinstitut där sannolikt inte ens ett fallisemang skulle få betydande inverkan på finansmarknaderna, andra institut, finansieringsvillkor eller ekonomin i stort.

Som regeringens förslag nu ligger skulle välfärden därmed utsättas för ”collateral damage” – alltså drabbas av svåra bieffekter som egentligen inte är avsedda. Kommuninvest är, med ägarnas garantier, ett så tryggt och stabilt kreditinstitut att det faller utanför syftet med skatten. Ändå skulle kommuner och regioner tvingas ta bort åtminstone 330 miljoner kronor årligen från en redan hårt pressad välfärd, och därtill långsiktigt allvarligt försvåra finansieringen av välfärdsinvesteringar särskilt i mindre kommuner.

Detta är oacceptabelt. Vi uppmanar därför regeringen att omgående starta ett aktivt arbete för att lösa problemet. Det finns, även i detta sena skede, flera möjliga vägar att skapa ett vettigt och balanserat undantag för Kommuninvest. Vi vet att regeringen testat en av de undantagslösningar som står till buds i en svår dialog med EU-kommissionen. Om den vägen är stängd – se då till att pröva något av de andra alternativen.

Vi har kommit med konkreta förslag och kommer fortsätta göra så. Det här handlar inte om att det inte finns tekniska lösningar. Det handlar om politisk vilja.

Ibland är det nödvändigt att stanna upp och tänka till. Där befinner sig regeringen just nu. När grundsyftet med riskskatten inte ens innefattar att Kommuninvest ska inkluderas och konsekvensen skulle bli att kommunsektorn drabbas hårt – varför då inte göra den där extra ansträngningen som nu behövs för att skapa ett rimligt undantag? 

Göran Färm, Ordförande (S), Kommuninvest Ekonomisk förening

Linda Frohm, Vice ordförande (M), Kommuninvest Ekonomisk förening