”Tvära kast i kommunernas Kinapolitik”

Från att ha varit positiva till utbyten med Kina har svenska kommuner, regioner och länsstyrelser under de senaste åren blivit alltmer negativt inställda till samarbeten med landet. 

Nationellt kunskapscentrum om Kina, NKK, som är ett fristående nationellt kunskapscentrum vid Utrikespolitiska institutet, släpper i dag en rapport som visar hur antalet subnationella samarbeten mellan Sverige och Kina har sjunkit kraftigt sedan 2017, efter en lång period av stadig tillväxt. Den snabba omläggningen tyder på att kunskaperna om Kinas närvaro på lokal nivå i det svenska samhället måste förbättras. 

Antalet subnationella samarbeten mellan Sverige och Kina, ofta benämnda som vänortssamarbeten, ökade stadigt under 1990-talet och nådde en topp på 49 samarbeten 2016. Under denna tid hade svenska lokalpolitiker ofta en optimistisk tro på att dessa samarbeten skulle gynna den lokala ekonomin och leda till demokratiutveckling i Kina. Sedan 2017 har attityden till subnationella samarbeten med Kina dock tvärvänt och 21 av de subnationella avtalen har avslutats, samtliga utom ett på initiativ av den svenska sidan.

LÄS MER: Politisk enighet – Stockholm vill bli vänort med Kiev 

Enligt resultaten från vår rapport finns det tre huvudskäl till att svenska lokalpolitiker har valt att avsluta samarbeten med Kina:

1. En mer pessimistisk syn på utvecklingen för demokrati och mänskliga rättigheter i Kina.

2. Den kinesiska statens agerande mot Sverige.

3. Missnöje över bristande aktivitet.

Avvecklingen av samarbeten verkar framför allt hänga samman med att den svenska opinionens bild av Kina har försämrats kraftigt på kort tid. Bara mellan 2018 och 2020 ökade andelen svenskar som uppgav sig ha en negativ syn på landet från 52 till 85 procent. Den alltmer negativa attityden gentemot Kina beror till stor del på den tilltagande svensk-kinesiska konflikten efter kidnappningen av bokförläggaren Gui Minhai. 

Den förra kinesiska ambassadören Gui Congyous polemiska uttalanden i medierna har också skapat negativa känslor. I en intervju med Göteborgs-Posten 2019 varnade ambassadören exempelvis för att ett avslutat samarbetsavtal mellan Shanghai och Göteborg skulle leda till ”konsekvenser” för staden, vilket många på den svenska sidan tolkade som ett förtäckt hot. 

Slutligen har flera svenska lokalpolitiker uppgett att samarbeten mellan de två länderna, inte minst inom det ekonomiska området, inte har gett tillfredsställande resultat. Sammantaget verkar dessa tre skäl ha bidragit till att allt fler subnationella samarbeten mellan Sverige och Kina sägs upp.

De snabba kasten i utvecklingen av vänortssamarbeten bör leda till eftertanke. NKK tillhandahåller fyra rekommendationer som syftar till att ge Sverige bättre förutsättningar att hantera kinesisk närvaro på den lokala och regionala nivån:

1. Kartlägg samtliga svenska kontaktytor mot Kina. En kartläggning bör inkludera kinesiska investeringar, större kinesiska upphandlingar samt samarbeten mellan svenska kommuner, regioner, länsstyrelser och lärosäten samt deras kinesiska motsvarigheter.

2. Öka samordningen kring Kinarelaterade frågor. Staten måste föra en mer djupgående dialog med regioner och kommuner om hur Kinarelaterade utmaningar bör hanteras. 

3. Fördjupa kunskapen om Kina på alla nivåer i det svenska samhället. 

4. Diskutera värdet av att upprätthålla utbyten med auktoritära stater. Inte minst kan dessa samarbetskanaler komma till nytta om en demokratiseringsprocess skulle äga rum.

Gustav Sundqvist, analytiker vid NKK och forskare vid Mälardalens universitet

Frida Lindberg, analytiker vid NKK