”Trafikverket bara kör på utan eftertanke”

Kära kommunvän, nog känner du också igen dig i detta? I din kommun finns ett antal trafiklösningar som Trafikverket en gång i tiden byggt med statliga skattemedel, som myndigheten ska underhålla och som skulle kunna utvecklas med samma pengapåse. Trafiklösningen har med tiden börjat upplevas som besvärlig för myndigheten, som därför bestämt att den måste avvecklas eller överlåtas.

Kanske handlar det om en väg som människor använder för att ta sig till jobbet, skolan eller affären, men som Trafikverket av egna ekonomiska skäl hellre ser att kommunen tar hand om. Eller så är det en korsning som allt fler använder och som börjar bli osäker för oskyddade trafikanter. En upplevelse som inte delas av Trafikverket, som till skillnad från kommunen inte möter trafikanterna mitt i vardagen.

LÄS MER: Hela listan: Så ligger din kommun till med Agenda 2030 – faktorerna som avgör om ni lyckas

Hos oss i Kristinehamn handlar det just nu om en bro över en järnväg som förbinder över 100 hushåll med omvärlden. Det handlar också om en tågväxel som gör det möjligt för privata och offentliga aktörer att transportera gods på räls i stället för på väg. 

Exemplen runt om i Sverige varierar och listan kan göras lång. Alla har de dock en gemensam nämnare: upplevelsen att Trafikverket drar sig tillbaka, kräver medfinansiering från kommunala skattemedel och duckar för de berördas kritik så att den träffar kommunerna i stället. Kommuner som varje dag, året om, gör sitt yttersta för att utveckla samhället, öppna upp möjligheter och skapa förutsättningar för ett hållbart land.

I vårt exempel med bron konstaterar myndigheten helt sonika att den inte är intresserad av bron längre. Enda möjligheten att ge hushållen fortsatt tillgång till hemvård, räddningstjänst, varuleveranser och säkra skolvägar är att kommunen tar hela kostnaden för underhållet. Detta samtidigt som Trafikverket, genom projektering och byggnation, inte alls anstränger sig för att hålla kostnaden nere utan tvärtom gång på gång meddelar att notan stiger. 

I exemplet med växeln fastnar vi i en snårväxt av rutiner och procedurer som sakta men säkert för oss mot en borttagen växel. Har vi ingen växel är det definitivt slut på möjligheterna för järnvägsgods från den delen av vår kommun. Kanske hade växelns avveckling gått att undvika om vi fått prata med någon tillräckligt högt upp i myndighetens hierarki? Men hittills har vi konsekvent hänvisats till funktioner som arbetar med den fysiska planeringen, inte med samhällsutvecklingen eller omställningen till hållbara transporter. Som mindre kommun ges vi ingen sådan tillgång. Vi räknas helt enkelt inte som tillräckligt relevanta.

Nog känner du igen dig? Visst har även din kommun ett antal historiska och pågående krockar med Trafikverket, där du upplever att ni inte spelar på lika villkor? Där ni vill vara samhällsbyggare samtidigt som myndigheten försöker lämpa över ett problem eller helt enkelt beter sig som en okänslig koloss? En koloss som utan eftertanke och fullständigt tondövt bara kör på? 

Vår uppfattning är att detta agerande inte bara gäller oss i Kristinehamn. Det är snarare ett allvarligt och utbrett problem. Ett problem som bör uppmärksammas. Vi skulle mycket hellre lägga kraft och energi, och våra kommunala skattemedel, på att utveckla våra kärnuppdrag.

Och kära Trafikverksledning, handen på hjärtat, visst känner ni också igen detta? Vi, och säkert 289 andra kommuner med oss, räcker ut handen för att samtala om hur vi ska reformera våra relationer och få samspelet att fungera på schyssta villkor. Känner ni inte igen er så ber vi er att ta del av våra och andras exempel på en helt havererad situation. Och börja agera.

Martin Willén
Kommundirektör, Kristinehamn 

Marie Oudin (M)
Kommunstyrelsens ordförande, Kristinehamn