Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

fredag14.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Svensk obesitasvård i akut behov av nationella riktlinjer

I dag lägger sjukvården femton gånger så mycket resurser på att behandla följdsjukdomar till obesitas som att behandla själva sjukdomen. Få svårt sjuka obesitaspatienter får den specialiserade vård de behöver, skriver patientföreträdare och professionen med anledning av World Obesity Day.

Publicerad: 11 oktober 2019, 08:04

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Kraftfulla fysiologiska mekanismer motverkar individens försök att bibehålla en viktnedgång.

Foto: Colourbox


Ämnen i artikeln:

Specialistvård

Obesitas (fetma) är en allvarlig kronisk sjukdom som ligger bakom vart tionde förlorat levnadsår i Sverige. Förekomsten har tredubblats sedan 1975. Statistik från Folkhälsomyndigheten ger en dagsaktuell bild som är alarmerande. I dag har 16 procent av männen och 15 procent av kvinnorna ett BMI som klassas som obesitas (BMI ≥ 30).

Samtidigt växer kunskapen stadigt om den verkliga riskbilden vid obesitas. Allt fler andra sjukdomar läggs till listan där högt BMI är en riskfaktor. Svåra följdsjukdomar som diabetes, hjärtkärlsjukdom och cancer ökar. Högt BMI är på väg att bli en av de viktigaste riskfaktorerna bakom nya cancerfall.

På samhällsnivå finns självklart mycket att göra preventivt. Vi behöver skapa ett samhälle där vi vänder utvecklingen så att färre utvecklar obesitas. Vårt fokus ligger dock på vad sjukvården faktiskt kan göra för dem som redan är sjuka och lever med sjukdomen idag. Tyvärr är den vård som idag erbjuds både otillräcklig och ojämlik. Det saknas nationella riktlinjer för obesitasvård, vilket behövs för jämlik vård. I vissa regioner finns lokala behandlingsriktlinjer, men över landet ser det olika ut. I vissa regioner saknas riktlinjer helt.

Fördomar och bristande kunskap är ett stort hinder för en bättre obesitasvård. I princip alla som lever med obesitas kan berätta om situationer där de mött diskriminering och kränkande bemötande. Det gäller inom många olika områden, som arbetsliv och utbildningssystemet, samt tyvärr också inom hälso- och sjukvården.

Det finns idag omfattande vetenskap som förklarar svårigheten att själv hantera sin obesitas, det vill säga gå ner i vikt. Kraftfulla fysiologiska mekanismer motverkar individens försök att bibehålla en viktnedgång. Vi förstår också alltmer kring den komplexa blandning av genetiska, miljömässiga, sociala och livsstilsfaktorer som ligger bakom vem som drabbas av obesitas. Komplexiteten i sjukdomen gör den svårbehandlad, och ändå tror många att det bara handlar om att äta mindre och röra sig mer. Alla som kämpat med vikten vet att det inte är så enkelt. Ju allvarligare problem, desto större insatser krävs och svår obesitas kräver specialiserad vård.

Det finns en bred vetenskaplig konsensus kring hur en bra obesitasvård är uppbyggd och organiserad. Den vilar förenklat på tre ben – livsstilsförändring, läkemedel samt kirurgisk behandling. Ju svårare sjukdom desto viktigare är det att använda alla medel. Oavsett vilken form av behandling det gäller är det uppenbart att framgångsrik behandling av obesitas leder till stora vinster i livskvalitet hos patienterna och för samhället i stort.

Svensk obesitasvård är dåligt kartlagd. Den bild som går att teckna visar på stora brister där svårt sjuka patienter inte får den vård de behöver. Det finns nästan 300 000 vuxna svenskar som lever med svår obesitas (BMI >35). Av dessa är det ca 110 000 som dessutom har en obesitasrelaterad följdsjukdom. Den senare gruppen pekas i vissa regionala riktlinjer ofta ut som målgruppen för specialiserad vård. Enligt data från Socialstyrelsen var det under 2017 mindre än var fjärde i denna grupp som fick någon form av specialistvård för sin obesitas. Förmodligen var det ännu färre som fick ändamålsenlig specialiserad vård.

Nuläget för obesitasvården är naturligtvis inte acceptabelt.  Vi försöker att ta vårt ansvar, nu är vår förväntan att ansvariga myndigheter och politiker inom den svenska hälso- och sjukvården tar sitt ansvar. Vi patientföreträdare och profession medverkar mer än gärna till att beslut fattas om nationella riktlinjer för obesitasvården. Vi anser att det inom ramen för SKL:s arbete med de nationella programområdena omgående bör startas en nationell arbetsgrupp för att driva förbättringsarbete inom obesitasvården. Det är hög tid att obesitasvården går från att vara baserad på okunskap och fördomar till att bli kunskapsbaserad.

Jenny Vinglid, generalsekreterare Riksförbundet HOBS

Joanna Uddén Hemmingsson, ordf. Svensk förening för Obesitasforskning - SFO

Torsten Olbers, ordförande Svensk Förening för Obesitas och Metabol Kirurgi - SFOK

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Specialistvård

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev