Statlig närvaro avgörande om landet ska hålla ihop

Kritiska röster hörs när statliga myndigheter förändrar gamla strukturer, nu senast när 130 av Arbetsförmedlingens kontor ska läggas ner. När försök till nytänkande görs – bland annat inom arbetsmarknadspolitiken – tycks många uppfatta förändringarna som försämringar, centralisering och att detta leder till att klyftorna och avståendet mellan medborgaren och staten ökar. Det stämmer inte.

Den samhällsförändring som behövs, och som är på gång, är en kraftfull decentralisering. Med modern digital teknik når man ut till de allra flesta i samhället, på ett tidigare oöverträffat sätt. Sanningen är att staten har haft synnerligen svårt att förändra sina verksamheter och att fullt ut nyttja organisationslösningar och modern teknik, för medborgarnas bästa.

Men tekniska lösningar är inte allt; det behövs fortfarande personliga möten. Därför har Statens servicecenter fått ansvaret för driften av 113 servicekontoren runt om i landet, där personal från Skattemyndigheten, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten samt förhoppningsvis också Arbetsförmedlingen finns nära medborgaren; för att i en ny tid istället motverka ökande klyftor (se SOU 2018:43, Statliga servicekontor – mer service på flera platser). Alltså: centralisering och decentralisering samtidigt, för en bättre och mer modern förvaltning.

Frågan om servicekontoren sågs som så viktig att statsministern i sin regeringsförklaring år 2019 särskilt tog upp att fler nya kontor ska öppnas. Bakom detta ligger den oro många känner, att Sverige liksom andra länder, har fått ökande klyftor mellan landsdelar och medborgare. Dessa tendenser beskrivs tydligt i SOM-institutets rapport 2017:72, Sprickor i fasaden. Klyftorna är verkliga och måste överbryggas med nya lösningar; inte med nostalgiskt tillbakablickande.

Rapporten visar tydligt att tilliten sviktar. De som bor på landsbygden har en mer begränsad tillit till andra människor än de som lever i storstäder: 53 procent av alla på landsbygden mot 59 procent i storstaden. Det är även stora skillnader mellan olika åldersgrupper. Bland unga mellan 16 – 29 år är det bara 44 procent som säger att de har hög tillit, medan motsvarade uppgift för personer över 65 år är 57 procent. Och dessvärre finns det mycket som pekar på att tilliten fortsätter att minska, särskilt bland unga.

Studierna visar vidare att de svenskar som är födda utanför Europa har en lägre grad av tillit, 45 procent, jämfört med 58 procent för personer födda i Sverige. Andelen alienerade personer – det vill säga personer med ett lågt politiskt intresse och lågt förtroende för politiken – uppgår på landsbygden till 28 procent av alla, jämfört med 20 procent i de tre storstäderna. Personer som är födda utanför Europa är mer alienerade, 29 procent jämfört med 24 procent bland födda i Sverige. I samma studie konstaterar man att missnöjet med hur myndigheter sköter sina uppgifter är större på landsbygden än i storstäderna.

Det finns inga liknande studier om skillnaderna mellan dem som bor i storstädernas centrala delar och dem som bor i det som ibland kallas särskilt utsatta områden; men hög arbetslöshet, ung befolkning och sociala problem pekar på en lägre tillit och ökat missnöje med myndigheterna även i dessa områden. Sprickorna i fasaden måste lagas.

Servicekontoren – som redan idag har fyra miljoner besökare årligen – har därför en viktig kompletterande uppgift i alla delar av Sverige, och inte minst i de särskilt utsatta områdena. De som inte kan söka sin information via internet eller har särskilda behov av exempelvis språkstöd ska få en bättre tillgång till service genom personliga möten med statliga företrädare.

Servicekontorens fysiska närvaro i den lokala verkligheten ger också nödvändiga praktiska kunskaper och underlag för nya och bättre samarbetsformer, till nytta för hela den statliga verksamheten; lokalt, regional och nationellt. Detta är i grunden en demokratifråga; och en avgörande åtgärd för att hålla samman Sverige.

Dan Hjalmarsson, ekonomie doktor, knuten till Handelshögskolan i Stockholm och tidigare generaldirektör vid myndigheten för Tillväxtanalys. Han har tidigare arbetat med frågor om den statliga förvaltningen på uppdrag av Ansvarskommittén och den senare Indelningskommittén.