”Statens stöd till kultur behöver gynna landsbygden”

Kommunernas kulturverksamhet måste få större utrymme inom Kultursamverkansmodellen. Staten behöver även se över regelverket så att ungas kulturutövande prioriteras tydligare inom samtliga konstformer. Modellens resurser behöver också gynna landsbygden i större utsträckning.

Kultursamverkansmodellen är det system som finns för statens stöd till regionernas kulturverksamheter. Modellen utreds nu av Mats Svegfors, som bland annat ska komma med förslag på hur modellen tydligare kan stärka ett breddat kulturdeltagande i hela landet.

Kulturskolerådet har frågat landets musik- och kulturskolechefer om deras syn på det regionala arbetet. Resultatet från enkäten visar att 54 procent av cheferna menar att Kultursamverkansmodellen främst gynnar storstäderna. Endast 12 procent av cheferna bedömer att modellen är mest gynnsam för landsbygdskommuner. Modellens legitimitet kan allvarligt hotas om landsbygdskommunerna exkluderas. 

60 procent av cheferna menar att regionernas intresse är svagt för att samarbeta kring produktioner där kulturskoleelever deltar. 98 procent av cheferna menar vidare att staten, i regelverket, bör konkretisera och tydliggöra att unga är en prioriterad målgrupp i kultursamverkansmodellen. 

Kulturskolerådet har fyra förslag till den pågående utredningen och till regeringen:

1. Ge bättre förutsättningar för regioner att främja ungas kulturutövande

Det regelverk som i dag styr statens stöd till regional kulturverksamhet (förordning 2010:2012) rymmer biblioteksverksamhet, men inte kulturskoleverksamhet. Förordningen har även utmaningar, då den blandar konstformer med verksamhetsformer och är otydlig om vilka delar av kulturlivet den omfattar. Inom film ska hela det filmkulturella området främjas, men inom teater, dans och musik avgränsas stödet till professionella utövare. Tydligare fokus bör läggas på kommunernas kulturverksamhet. Ett ökat fokus på exempelvis ungas kulturutövande via kommunernas kulturskolor stärker möjligheterna till mer jämlika möjligheter för deltagande även i glesbygd.

2. Prioritera unga tydligare 

Alla barn och unga bör ha likvärdiga möjligheter att utvecklas genom kulturutövande. Vi menar att det finns goda skäl till att tydligare prioritera barn och unga. Stöd för detta finns redan i politiskt antagna mål, styrdokument och konventioner. Det behövs också kraftfulla åtgärder och förbättrade system, så att det enkelt går att följa och utvärdera ambitionerna liksom resurstilldelningen till barn och unga. Det är utmärkt att barn och unga omnämns som prioriterade i olika styrdokument och konventioner, men det är av högsta vikt att också titta på utfallet och efter det prioritera utvecklingsinsatser – eller omprioriteringar. Vi menar också att det ofta saknas kvantitativa ambitioner. Vår bedömning är att samtliga nivåer (stat, region och kommuner) bör sträva mot att minst 60 procent av resurserna riktas till barn och unga.

3. Stifta ny lag för att säkra kulturskoleverksamheten 

Kommunernas kulturskoleverksamhet skyddas inte i dag av nationell reglering eller lagstiftning, vilket betyder att den kan prioriteras bort om exempelvis kommunens ekonomi är dålig. Detta kan skapa oacceptabla skillnader för barns möjligheter till kulturutövande. Kulturskolerådet vill därför se en lag som säkrar kulturskoleverksamhet i alla kommuner. Lagen bör likt bibliotekslagen kräva lokala och regionala kulturskoleplaner som följs upp och visar på vilka ambitioner som finns, vilket kan öka det regionala och lokalpolitiska engagemanget för barns kulturutövande.

4. Öka det statliga ansvaret för talangutveckling

Kulturskolerådet menar att det i dag saknas adekvat stöd för talangutveckling och att det därför bör finnas ett statligt ansvar för detta inom olika konstområden. Regionernas roll för talangutveckling kan behöva stärkas och tydliggöras inom kultursamverkansmodellen. Få kommuner har själva möjlighet att ta fram satsningar på talangutveckling inom alla konstformer och ett utvecklat regionalt arbete kunde stärka möjligheterna för unga som vill fördjupa sig inom en konstform. Staten behöver också tydliggöra sitt ansvar för att det finns nationella och internationella sammanhang där unga kan utvecklas.

Jalle Lorensson, Kulturskolerådets ordförande