Starka rektorer krävs om alla elever ska nå målen

Enligt ny forskning från USA finns ett direkt, kraftfullt och negativt samband mellan skolors resultat och hur ofta de byter rektor. Det är resultat som stöds av svensk forskning. Forskaren Maria Jarl och hennes kollegor har visat att en av de faktorer som kännetecknar skolor som utvecklas positivt under lång tid är kontinuitet i ledarskapet. För att skolor ska utvecklas positivt krävs att rektorer stannar och bygger ett relationellt kapital.

Mot den bakgrunden är dagens situation i Sverige mycket oroande. Studier visar att så många som hälften av rektorerna i Sverige har arbetat på sin nuvarande skola i tre år eller mindre.  Skolor med svåra problem kännetecknas av många och täta rektorsbyten. Exemplen är många.

Orsakerna är flera. En är skolornas finansiering, där skolor med svåra utmaningar helt enkelt inte får resurserna de behöver. En annan är övertron på New Public Management där ansvar skjuts ned till de enskilda enheterna. En sådan styrningsfilosofi kombinerad med den styckprisfinansiering (per elev) som tillämpas i de flesta kommuner leder till en omöjlig sits för skolledare. Dessa får bära hela tyngden av det statliga uppdraget, speciellt när inte förvaltningar och skolledare arbetar tillsammans. Det är ett väl känt problem att så allt för sällan sker.

Statens styrdokument styr vad en rektor ska göra. Men rektorsrollen definieras i praktiken av de krav och förväntningar som huvudmannen ställer. Det är skolledarna som sitter inne med den bästa kompetensen kring hur verksamhetens övergripande mål nås. Och för att nå dit måste rektorer få ägna sin tid, sitt intresse och sin energi åt just dessa processer.

Lärarnas situation är just nu i skoldebattens fokus. Det är viktigt och riktigt på grund av den akuta och växande bristen på lärare. Men vi får inte glömma bort att skolan är en stor komplex verksamhet där många bitar och inte minst ledningen måste fungera. Vi behöver utifrån vad vi nu vet säkra att skolledare vill stanna och utvecklas på våra skolor, och det med målsättningen tio år.

En finansiering som tar hänsyn till elevsammansättningen på skolan är ett första självklart steg. Ett annat är att skolledare måste säkras en professionell ledning för sitt uppdrag och möjligheter att utvecklas. Vi menar att följande är avgörande för att vi ska få modiga rektorer som vågar prioritera det statliga uppdraget att få alla elever i mål:

￭ En återgång till ett system där staten tar tillbaka ansvaret för grundfinansieringen av undervisningen genom riktade sektorsbidrag. Detta så att varje skolledare försäkras de resurser som behövs för att bedriva bra undervisning, det vill säga lärare, elevhälsa och läromedel. Staten måste garantera att det finns resurser som räcker till alla barn och elever, oberoende av vilken förskola eller skola de går i.
￭ Både lärare och skolledare bör ingå i ett statligt professionsprogram, med tydliggjorda karriärsteg och utvecklingsmöjligheter.
￭ Den statliga styrningen av skolan måste stärkas genom att skollagen styr uppdrag och ansvar för huvudmannens högste tjänsteman.
￭ Frågan om statlig anställning av rektor och skolchef bör upp på bordet. En sådan förändring skulle tydliggöra kopplingen mellan uppdrag, ansvar och befogenheter.

Matz Nilsson, ordförande Sveriges Skolledarförbund

Per Kornhall, oberoende expert och författare till bl.a. boken ”Rektor – En handbok”.